Göteborgsposten – 14 juli 1871, sida 1

——— —— — — — —0c— — Bry er icke om) det, Dapper, de få hjelpa sig utan, sade mrs Cartaret. Mat ha vi att gifva dem, och källaren är fylld med elaret. Hvad kunna de pretendera mer? Do komma alldeles oväntadt. De måste nöja sig med hvad de få, och om de icke vilja det, så kunna de resa sin väg. Det slutade emellertid dermed att de två vice-regenterna nu som vanligt gjorde hvad de tyckte, och mr Dapper företog tidigt på morgonen den resa till Salisbury, hvarom vi förut berättat. VI. Maud inträdde en timme senare ånyo i mrs Cartarets rum. Den gamla damen utropade då hon fick se henne. — 8Se så, Mary, flytta er stol nära sängen och fortsätt der ni afbröt. Men vänta — ni skall först få besvara detta oförskämda bref åt mig. Der är penna och bläck. — Jag kan ej skrifva med den. Den är ej tillräckligt spetsig. — Mon Dieu! den är tillräckligt god för mig. Spetsade de pennorna åt er i skolan ?; Hvad man skämmer bort barnen nu för tiden! Se här då har ni en stålpenna. Skynda er nu och skrif. Det skall vara färdigt om en timma. Ni kan ju stafva rätt, eller hur? Här har ni en bit papper.