Göteborgsposten – 12 juli 1871, sida 2

Set 41988826 TTLTYALCBBCHAVÄ HTS lWIIIYI1 101SDICUITIUM 1 Paris; antog vidare med 440 röster mot 132 Ceaeralrådslagens andra artikel som bestämmer, att generalrådet väljer departementala kommissioner ur sin egen midt. De nya deputerade instämde häruti. Handelsunderrättelser. Man kunde ega skäl att betvifla penningens kosmopolitism eller åtminstone dess förmåga att hastigt förflytta sig från en ort till annan, då man ser den curopeiska penningmarknadens ställning för ögonblicket. Början af Juli utgör helt naturligt en tid af penningknapphet, enär halfårsoch månadsliqvidationer då sammanträffa och det alltid åtgår någon tid innan cirkulationsmedlet, efter att hafva fullgjort sin qvittningsuppgift, återgår till bankerna och den allmänna diskonter ingsmarknaden. Englands affärslif har med lätthet öfverstått lidvidationsterminen. Visserligen utvisar engelska bankens veckorapport ett försvagande af totalreserven med något öfver 1 mill. Å, i det metalliska valutan astagit med 114,000 Å och sedelcirkulationen förökats med 916,000 Å. Men denna förminskning måste anses obetydlig, i betraktande af ofvan nämnde anledningar. Bankens styrelse lär ock vid sitt senaste sammanträde varit betänkt på att nedsätta den nuv. diskonton (21 4) till 2 46, och man väntar att ett dylikt steg med det snaraste skall sättas i verkställighet, ehuru det då ännu ej togs. Från de flesta tyska platser, särskilt Berlin. klagas deremot öfver Geldklemme?. Detta förefaller så mycket underligare som Tyskland i följd af den franska krigskostnadsersättningen, hvars remisser redan börjat inflyta, väl nu egentligen bort vara ett penningöfverflödets land. Emellertid lär penningknappheten, besynnerligt nog, just i detta förhållande ega sin anledning. Franska regeringen har nemligen remitterat en stor del af beloppet i vexlar ställda på lång sicht. Dessa utbjödos af tyska finansförvaltningen på öppna marknaden och häraf, af de summor som måst användas för deras diskontering, vill man förklara att det enskilta affärslifvet temporärt tryckes af penningbrist. Är Englands bank betänkt på att nedsätta sin räntesats, så är Berlinerbanken deremot sinnad att höja sin diskonto, ehuru en dylik förhöjning, om den kommer till stånd, otvifvelaktigt blir af kort varaktighet. Regeringen har uppsagt skattkammarebevis till ett belopp af 51 mill. Thir, och ehuru deras försallotid, äfven efter uppsägningen, först inträffar d. 1 Jan. 1872, så är dock dennna bestämmelse endast en till längifvarens fördel gjord föreskrift, hvadan deras inlösningstid om långifvaren det önskar, säkerligen kommer att förkortas. Äfven från detta håll kan således det enskilta affärslifvets behof af mynt snart motse förstärkning. Medan från det segrande Tyskland klagomål höras öfver Geldklemme, förspörjas inga dylika från det besegrade Frankrike. Väl antyder den höga räntefoten af 6 2 — hög hvar som helst på kotinenten och isynnerhet hög i Frankrike — att penningförhållandena äro något abnorma; men till detta pris synes ock den inhemska marknaden kunna tillfredsställa affärsverldens behof af cirkulationsmedel. Och till ett lägre pris kan denna ej gerna begära att erhålla sina förlag, enär franska statens senaste upplåning skedde till 63 (exakt 6410) 26, samt staten vanligen med fog kan göra anspråk på större kredit än dess enskilte medborgare. Hvad angår Frankrikes och särskilt Paris deltagande i statslånct, lär väl neppeligen någon hysa den föreställningen att alla belopp, som tecknades i Frankrike, också togos för fransk räkning. Man finner att de största beloppen subskriberades hos sådane bankirhus, hvilka vanligen hafva uppdrag för utländsk räkning, och det ligger då nära till hands att antaga att förhållandet till en del varit sådant äfven nu. Och detta så mycket mer som regeringens första plan att endast öppna subskription inom Frankrike förmått åtskilliga utländska kapitalister att ditsända sina uppdrag, hvilka säkerligen ej återtogos när tillfälle för teckning å lånet öppnades äfven utom Frankrike. Men visst är att det inhemska kapitalet är engageradt i subskriptionen till ett belopp, hvars höjd måste väcka förundran, och från London meddelas dessutom att en stor del af de engelska subskribenternas certifikater inköpts för fransk räkning. Denna senare omständighet har otvifvelaktigt bidragit till att de nya rentes på sistnämnda ställe noterades några dagar med 5 2 prm; en ståndpunkt som de dock ej förmått bibehålla utan redan återigen underskridit med 3 å r 50. Den 29 Juni efter mer än ett halfårs förlopp har franska banken åter upptagit veckorapporterna öfver sin ställning. Redan siffrorna på dess metalliska valuta vid trenne skilda tidpunkter kunna sägas innehålla landets finansiella, och med den äfven dess politiska historia. Den 3 Juni 1870 — således innan den Hohenzollerska frågan fanns till ens som föremål för deputeradekammarens förhandlingar — utgjorde denna valuta 1303 mill. fres, det största belopp som någon penningeinstitution någonsin egt; d. 8 Sept. s. å., straxt efter slaget vid Sedan, 808 mill., och nu d. 29 Juni 550 mill. Dessa siffrors betydelse faller dock först då fullt i ögonen när man tillika tager i betraktande sedelemissionen. Denna var vid förstnämnda tid ungefär 1400 mill. och uppvägdes således nästan fullt af myntvalutan. Den 8 sistl. Sept. uppgick utelöpande sedelstocken till 1745 mill., och d. 29 sistl. Juni till 2213 mill. Man se — Ao TF kr la i