Göteborgsposten – 12 juli 1871, sida 1

Frän Utlandet. Den stora allmänheten kan ej gerna tilltros hysa nägot intresse för de många invecklade partiförhållanden, som de österrikiska författningstvisterna erbjudit och ännu erbjuda. Denna allmänhet älskar helst att se händelsernas utveckling i deras sammanfattning och lemnar detaljerna ur sigte. Derför ha vi endast då och då, vid något inträffande utomordentligt fall, lemnat en öfverblick af vissa sträfvanden för utvecklingen af Österrikes inre förhållanden. Denna utveckling synes nu åter ha kommit till en afgörande punkt, och det torde derföre vara skäl att här återgifva en i ett utländskt blad meddelad redogörelse: De österrikiska författningstvisterna tyckas närma sig sitt slut. Åtminstone antyder allt, hvad som under de sista veckorna berättats från Wien och Prag, att hos regeringen — isynnerhet kejsaren sjelf och premierministern Hohenwart — råder en ovanligt bestämd och energisk vilja att slutligen en gång komma ur de evivnerliga författningskonflikterna och bli af med ett riksråd, som är bestämdt att representera 8 millioner tyskar och 13 millioner slaver, men hvilket, under hela den tid det verkat, egentligen endast varit en national representation för tyskarne. Det är utjemningen med de båda största och vigtigaste kronländerna af icke-tysk nationalitet, Galixien och Böhmen, som skall bana väg för en ombildning at författningen från December 1857. Grefve Hohenwarts plan är klar och enkel. Genom att medgifva czecherna och polackarno en så stor politisk sjelfständighet som det är möjligt för rikets enhet, vill han förmå dessa nationaliteter att skicka fulltaliga representanter till ett riksråd ad hoc, d. v. s. en riksförsamling efter lagen af Dec. 1867, men med det särskilta syftemålet att ordna de enskilda kronländernas förkattningsenliga rättigheter gentemot Österrikes parlamentariska centralorgan: riksrådet. Så snart riksrådet är fulltaligt — hvilket det aldrig varit sedan 1868, då czeckerna utträdde ur detsamma — vill regeringen framlägga för församlingen till diskussion de båda aktstycken, som innehålla Galiziens och Böhor —