Göteborgsposten – 12 juli 1871, sida 1

—— ————— — sängen. Samma behagliga oordning herrskade öfver hela rummet, alla bord och byråer voro öfverhopade af räkningar och tidningar, fotograsskort, miniaturdosor och lådor af alla former och ämnen. Ett porträtt af Marie Antoinetto hängde öfver kaminen och midtemot sängen; ett annat af samma olyckliga drottning, taget i conciergeriot och på hvilket hon är klädd som en republikens citoyenna med det stolta ansigtsuttrycket förbytt till ett uttryck af helig resignatiop, hängde litet längre bort. En dame med sorgset ansigtsuttryck och en fetlagd ung man med bourbonska drag hängde vid hvarandras sida och skulle, enligt de påskrifter som mrs Cartaret satt å taflorna, föreställa hennes kongl. höghet hertiginnan af Angouletme och hans majestät Henri Cinq. Åtskilliga andra franska damer och herrar prydde väggarne, och bland dem tycktes den oflidno mr Cartaret, klädd som engelsk landtadelsman, ej vara rätt på sin plats; samma förhållande var det med en högst modernt klädd yngling om sexton år ridande på en pony, en tafla målad i vattenfärg af en kringresande artist för ungefär åtta år sedan och ansedd som ett särdeles utsökt konststycke. Egarinnan af dessa skatter såg ut att vara en qvinna af sextiofem års ålder och, såvidt Maud kunde bedöma, under medellängd. Svarta, utomordentligt lifliga ögon, en mörk hy, grått hår, tillbakastruket från pannan och hvita tänder, hvilka syntes mycket då hon talade — det var hvad som af hennes utseende mest föll i ögonen på en främling. Man skulle kunna säga att hennes drag, ehuru ej regelbundna, egde liflighetens behag; att ungdomligheten