Göteborgsposten – 10 juli 1871, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Från Landsorten. Ett snyggt klöfverblad. Om det i denna tidning förut onmämnda målet rörande förfalskning af arfshandlingar hölls d. 1 d:s ransakning i Norrköping, hvarvid, säger stadens tidn. det värda klöfverbladet för första gången var tillsammans inför dombordet. De betraktade vid inträdet, något förlägna, hvarandra, men detta gick så småningom öfver. Der stodo de således, de trenne brottslingarne: Anna Maria Kirckhoff, 56 år; f. d. skolläraren Wiberg, 61 år (stendöf och närsynt), och f. d. bonden Per Thorsson, 66 år, liten, tandlös och hopskrumpen. Den sistnämnde tycktes vara den uppriktigaste af hela sällskapet och påstod att han, med undantag af namn och datum, skrifvit koncepterna till de falska betyg, som Wiberg afskrifvit; Wiberg påstod dock att Thorsson skrifvit alltsammans å konceptet. En massa motsägelser rörande smådetaljer förekom vid ransakningen, hvarvid de tvenne skälmarne, hvilka icke fullkomligt kunde förneka sin vetskap om ändamålen med de omtalade betygen, sökte så mycket som möjligt skjuta skulden på hvarandra; men alla deras försök att förneka det ena eller andra voro fruktlösa — det faktiska kunde de icke förneka, och summan blef, att alla tre ansågos lika skyldiga, Kirckhoff måhända mest, såsom sannolikt varande det egentliga upphofvet. Wiberg har skrifvit betygen, med namnen efter Thorssons diktamen, och den senare har dessutom å det ena betyget tryckt sin aflidne broders sigill, med initialer, något liknande prosten Cervin-Ståenhoffs och med afsigt slarfvigt, på det skillnaden mindre skulle märkas. Vid denna process hade Kirckhoff hållit ljuset och lacket. Åklagaren ansåg målet utredt, och yrkade straff å de trenne åldriga förfalskarne samt öfverlemnade målet till domstolens pröfning. Utslag skulle afkunnas som i Lördags. Thorsson bad att han, om möjligt, måtte få det lindrigaste straffet, på det att han snart måtte få komma ut — jag är nemligen så förfärligt klen i tänderna, sade han.