Göteborgsposten – 10 juli 1871, sida 1

I Ungdomstiden ). Af Hamilton Aide. Öfversättning från Engelskan. Hastigt som en blixt framstod sanningen klar för henne: hon förstod hvad han trodde, men vågade ej upplysa honom om hans misstag. Hon svarade blott: — Ja. — Oh, miss Pomeroy, hejda er innan det är för sent, hejda er, jag besvär er derom, och ifall — — Det är för sent. Mitt beslut är fattadt. — Då kan jag endast säga: Gud skänke er lycka! och må Han så leda er genom lifvet att ni aldrig får orsak att ångra detta steg! — Om en god mans välönskningar gälla något, så vet jag att jag har dem, sade Maud i darrande ton, ty John Miles sinnesrörelse, hvilken han ej kunde fullkomligt beheraska, hade smittat henne. Farväl mr Miles ! De hade uppnått portarne till parken. Man skakade hennes hand under tystnad och gick derefter in i sitt boningshus. Och jag tror att han i sin tysta kammare, der han satt i öfver en timma orörlig och med ansigtet doldt i sina händer, uppsände dessa böner, brinnande utgjutelser af den unge mannens hjerta, som Maud förutsagt att ?) Forts. fr. N:o 153.