Göteborgsposten – 10 juli 1871, sida 1

byarne, men inga upplysningar kunde inhemtas om den försvunna unga damen. Nyheten hann John Miles öron ganska tidigt på dagen. Liza kom in med andan i halsen och omtalade den för honom. Eget nog tog han mindre illa vid sig än någon annan. Han var ledsen öfver att hon tagit ett sådant steg; men han fann äfven det, tadelvärdt som det var, bättre än om hon skulle ha befriat sig från sin beroende ställning genom ett giftermål med en man sådan som mr Durborough. Han försökte öfvertyga sig om att hans egen hopplösa kärlek ej hade någonting att göra med den känsla af lättnad han fann i medvetandet att hon ej samtyckt till en förening med en annan man, utan att den härledde sig deraf att han visste denne man vara henne ovärdig och att hon skulle ha blifvit ytterst olycklig om hon samtyckt till ett giftermål med honom. I alla händelser uppstod en känsla af tacksamhet i hans hjerta öfver att hon ej gjort något sådant, och huru verlden än bedömde det ovanliga steg hon tagit var han bedröfvad deröfver endast på den grund att den skulle öka obehaget af hennes förhållande till sir Andrew. Han var nästan fullt säker på att hon begifvit sig till någon vän i London och om några dagar skulle låta höra af sig. På morgonen den femte dagen kom också ett bref; men så kort och obestämdt till innehållet, att lady Herriesons oro på intet sätt blef skingrad. Maud skref visserligen att hon mådde väl och var lycklig, men det var också alltsammans. Det fanns ingenting som antydde hvart hon begifvit sig eller i hvilka förhållaeden hon lefde. Poststämpeln på brefvet bor namnet Bristol, Man satte sig