Göteborgsposten – 7 juli 1871, sida 3

att Preussen hade rättighet eller intresse att medla mellan kejsaren och hans undersäter. I Ryssland väckte dessa vädjanden lika stor harm som om konungen af Preussen och hans minister upptagit dem på det mest gynnsamma sätt. Författarne till desamma blefvo tvungna att lemna landet. Sjelfva ryska regeringen anklagades för att tilllåta förrädiska stämplingar och uppmanades ifrigt att betvinga Östersjöprovinserna på samma sätt som Polen blifvit betvingadt. Häftiga, bittra och ihärdiga anfall riktades mot dem till hvilka ifrågavarande vädjanden varit adresserade. Att Preussen hade för afsigt att blanda sig i Östersjöprovinsernas angelägenheter för att efterhand eröfra dessa provinser blef en nationell öfvertygelse som delades af de flesta bildade ryssar i de högsta klasserna. Preussens förvånande framgångar ha städse varit nytt bränsle under elden. De ha verkligen varit egnade att öka farhågorna hos dem som misstänka och hata sistnämnda nation, och den plötsliga uppkomsten af ett mäktigt tyskt kejsardöme var ett hårdt slag för de panslavistiska drömmarne. I Tyskland har man knappt lagt märke till ryssarnes bittra sinnesstämning, och detta land torde med säkerhet kunna räkna på Alexander II:s vänskap.