Ryska antipatier mot tyskarne. En korrespondent till engelska tidningen Pall Mall Gazette skrifver från Petersburg söljande: — Under det Alexander II är Tysklands pålitlige vän, följer allmanna opinionen bland bildade ryssar en alldelas motsatt riktning. Denna ryska antipati är af ett helt egendomligt slag. Stark som den tyckes vara är den ej tio år gammal och är i ringa om ens i någon mån ätergäldad af Tyskland. Den har i sjelfva verket ej uppkommit af någon oenighet mellan de båda länderna, utan mellan ryssar och tyskar inom det ryska kejsardömet. Det tyska elementet är mycket talrikt i Ryssland, och dess inflytande är långt betydligare än dess talrikhet. I Östersjöprovinserna är adeln uteslutande och den högre medelklassen nästan uteslutande af tyskt urprung, under det tjenstefolket i städerna och på landsbygden, arbetarne, en del af handtverkarne, småkrämarne och de mindre jordbrukarne samt äfven ett fåtal bildade män — antiquarier, journalister, artister, läkare — allesammans tillhöra den undertryckta race som egde landet innan tyskarne inkräktade det. Från Östersjöprovinserna pågår en ständig emigration in i det egentliga Ryssland. Sönerna i de adliga familjerna strömma till Petersburg för att inträda i armn eller de civila embetsverken och bli såsom officerare eller tjenstemän kringspridda öfver hela det stora kejsardömet. De uppstiga ofta till de högsta äreställen, och ej få baltiska namn som under generationer burits af statsmän, diplomater och generaler äro allmänt könda i vestra Europa. Bland medelklasserna finner man samma förhållande. Vetenskapsakademien i Petersburg är nästan uteslutande en tysk inrättning, hvari baltiska elementer äro de öfvervägande. Universiteterna, kollegierna, odservatorlerna och de offentliga bibliotekerna i det