Göteborgsposten – 7 juli 1871, sida 2

bli wekus. Tror ni ej att om personer göra sin skyldighet i hvilken stälining i lifrit svm helst — de måste vara lyckliga, mr Miles? Han dröjde något med svaret på denna fråga. Det talades i byn om att hon skulle gifta sig med mr Durbororough, och han trodde med ledsnad att hennes fråga hade afseende härpå. Slutligen sade ban långsamt: — Det beror på om vi af andra blifvit försatta i den ställningen, eller om vi valt den sjelfva med öppen blick för det goda eller onda som den medför. Då försynen försätter oss i en viss ställning, utan att vår egen fria vilja har något att göra dermed, tror jag att ett troget fullgörande af de pligter man har sig ålagda skänker ett visst mått af lycka. Då vi frivilligt öfvergifva denna lefnadsställning för en annan — — Han afbröt meningen, men ofullständig som den var fattade Maud fullkomligt betydelsen deraf. Hon kastade ännu en gång en oroligt forskande blick på John Miles. Han såg mot marken, hans läppar darrade, och det var en viss pannans sammandragning som för Maud gaf tillkänna att han led. Hon kunde visserligen ej fullkomligt veta hvad som tilldrog sig i hans inre, men en del deraf gissade hon, och hon kände sig öfvertygad om att ingen misstanka rörande det beslut bon fattat fanns der. Sir Andrews sarkastiska fråga rann henne i hågen. Ack, huru mycket bättre, hade det kanhända ej varit för henne att hon besvarat denne trofaste, redliga mans kärlek och funnit en tillflyktsort vid hans härd i stället för att söka den i stora vida verlden! Det hade fallit på hen