Göteborgsposten – 7 juli 1871, sida 2

Frän Utlandet. Det tyckes nästan som att, man börjar tillskrifva Gambettas återinväljande i den franska nationalförsamlingen en stor betydelse. I Söndags morse, då valen skulle börja, sann man å husknutarne i Paris uppklistradt följande plakat: Sätt på alla röstsedlarne namnet Gambetta, hvilket icke är upptaget å någon vallista, och låtom oss sålunda på försonlig väg upprätta en republik; lätom oss skapa en jemnvigt inom regeringen genom att gifva republiken tvenne ledare: en i spetsen för det franska whigpartiet och den andra sör torypartiet, Thiers och Gambetta, och sedan skall det ej längre finnas plats för monarkiska konspirationer. Redan detta visar, hvilken uppfattning man har om Gambettas blifvande ställning inom nationalförsamlingen, der man vill göra honom till ingenting mindre än partichef. I annat afseende betecknande är, att Gambetta, genast efter sin ankomst till Paris, begaf sig till Versailles för att besöka Thiers, med hvilken han äfven hade ett längre samtal — det varade i två till tre timmar. Man vet ej, hvad som försiggick under denna sammankomst. Men det säges, att i en punkt voro de båda männen, hvilka väl snart skola stå som parlamentariska fiender midt emot hvarandra, fullt ense: neml. i afseende på Frankrikes blifvande utrikes politik. På grund at den vigt man sålunda åter fäster vid Gambettas nya politiska uppträdande, hvilket kan i det så lättrörliga Frankrike bli af de märkligaste följder, torde det emellertid vara skäl att närmare redogöra för hans i Bordeaux hållna valtal, hvilket kan anses vara hans och hans partis program. Vi skizzera det derför härnedan i dess hufvuddrag: Mina herrar och dyra medborgare! Jag skulle framför allt vilja för eder, som representeren den inom det republikanska partiet ernådda enheten, med anledning af valen och inför den svåra belägenhet, hvari landet befinner sig, utveckta hvad jag hoppas och hvad jag önskar att bringa till stånd — och detta utan något slags biafsigt emedan jag i detta departement icke uppträder som kandidat. Frankrikes närvarande ställning är vid närmare bepröfvande väl egnad att ingifva den djupaste sorg; men den uppfordrar oss till de manligaste beslut och förbjuder oss att vara modlosa. Hvad se vi f. n. i värt land? Vi se män, hvilka från fordom smädat demokratien och af okunnighet eller personligt intresse hatat henne, begagna lättrogenheten och paniken till sin fördel, systematiskt vanställa menniskor och ting samt bemöda sig om att påbörda republiken de sista månadernas excesser, fastän de ha henne att tacka för, att landet icke bortspolats eller gått i qvaf:. Gambetta finner en lärorik jemförelse mellan den närvarande ställningen och den i Maj 1870. Då biverrumplade man Frankrikes votum. hv armed det förtogar öfver sitt öde; i dag förelagger man det andra namn samma fråga, huruvida det ännu ng skall afdanka och åter styra in på de gamla dynastiska skenorna. Men lyckligtvis har dock i trots af de excesser och brott som beteckna Kommunens fall, i trots af det borgerliga kriget och allt mot republiken utslungadt förtal, Prankrike bevarat sin kallblodighet, såsom municipalvalen visa. Det republikanska partiet måste hädanefter såsom förut hälla tillsamman och stå fast vid satsen: Regeringen tillkommer den visaste och värdigaste.