Göteborgsposten – 6 juli 1871, sida 2

en taktik, öfver hvars riktighet framtiden skall afgöra. Kortligen, de franska republikanerna, bland hvilka Gambetta nog skall veta att intaga ett framstående rum, skola hädanefter vara tillräckligt starka, för att inom nationalförsamlingen komma hvarje försök mot republiken att stranda, om icke legitimister och orlåanister verkligen skulle sinna sig manade att sluta sig fast tillsamman och antaga en verklig fusion. Inom republikanerna sjelfva finnes det deck äfven frön till splittring. Fruktande för monarkisternas styrka, hålla de ännu starkt ihop och trotsa hvarje restaurationsförsök; men de äro dock in re delade i tvenne läger: moderata republikaner och radikala republikaner. De förra äro afgjorda anhängare till Thiers, åtminstone ännu, och hylla ordning framför allt; de senare ha i sin spets Gambetta och skola väl snart komma i opposition mot Thiers, emedan Gambetta och Thiers äro tvenne alldeles oförenliga elementer. Hyser Thiers några sympatier för en orlöanistisk restauration, såsom man vill veta att han gör, så är det antagligt, att han just spekulerar i utvecklingen af denna söndring mellan de båda sidorna af republikaner, i tanke att af de moderata ibland dem och af en del monarkister kunna bilda ett konstitutionelt parti, hvilket hyllar det engelska regeringssystemet, eller en så inskränkt monarki, att af denna blott finnes formen, som betecknar enheten, under det att i öfrigt folkets sjelfstyrelse både genom parlament, distriktoch kommunrepresentationer är den vidast utvecklade.