Göteborgsposten – 6 juli 1871, sida 2

Ur dagens krönika. Tiden läker alla sår. Ej många månader ha förflutit, sedan vi i en dagens krönika mediterade öfver de fasor som verldens gladaste, praktfullaste, lättsinnigaste stad erbjöd under dess belägring af kejsare Wilhelms segerrika armå. Det var i en krönika under sistl. December; det var då kallt och det fanns intet bränsle, hungersnöd och knappast något att äta. Hvad mera? Man led tåligt, ty tyrannernas ok var ju nyligen ännu en gång afkastadt, vive la republique! hade ännu en gång framjublats .af en Vergniauds, en S:t Justs, en Pthions askomlingar och en af den nya republikens anseddaste folktribuner hade, med bifall från millioner, uttalat de stolta orden: ej en tum af vår jord, ej en sten af våra fästningar. Vi veta alla hvilken sorglig dementi, som den jernhårda nödvändigheten till slut gaf åt denna klingande fras, huru en befolkning, på hvilken man ett ögonblick hoppats kunna tillämpa skaldens ord: Jag såg en här, som frös och svalt, Men segrade tillika, Jag såg ett folk, som kunde allt, Blott ej sin ära svika! det nästa blef nödsakadt att skåda en hatad fiende triumferande intåga genom stadsportarne. Men genom dessa inströmmade på samma gång lifsmedel i mängd till de uthungrade; bästen, hunden, katten och råttan återtogo sin ursprungliga karakter af mer eller mindre tolererade husdjur. Duval fick åter verkligt kött till sina buljonger, Väefour och Chevet verkliga rådjur, kalkoner och beckasiner till sina escalopes och ragouts. Men då begaf det sig också att den enighet, den fraternite, som utmärkte hungersnödens period, brusto sönder som granna säpbubblor, så fort man väl hunnit äta sig mätt. Det blodtörstiga rofdjuret, tigern i urskogen och krokodilen i slodgyttjan, ha sina ögonblick af mildare verldsåskådning just då de tillfredsställt sin glupska aptit, med menniskan gick det här tvärtom — och så kom la Commune. Och med den följde gräsligheter så oerhörda, nidingsdåd så fasaväckande, grymheter så omenskliga, proklamerades satser så vansinniga, att de vida öfverträffade allt hvad Konventet under den första revolutionen lyckades åstadkomma och uttänka. Dessa hän