Göteborgsposten – 5 juli 1871, sida 2

vid en ålder af 70 år. Af hans betydande verk IIistoire de la Comådie ha de två första banden utkommit. Från England skrifvos: Måndagen i förra veckan hölls till invigning at the Newcastle and Goteshead Republican Club och som propaganda för den internationala föreningen ett möte i Newcastle on Tyne. Som ordförande presiderade hr Bayfield och hr Odger höll ett långt tal om Äregering af folket, genom folket och för folket. Hr Odger sade under fortgången af talet, som väsentligast utgjordes af uppläsandet af en adress, att han blifvit uppfordrad att säga något om sin egen ställning till den internationala föreningen. Denna anmodan drog han ej ett ögonblick i betänkande att uppfylla. Den internationala föreningen hade både från början och senare visat sig vara en särdeles nyttig förening. (Hör! hör!). Den var grundad på ett at honom sjelf skrifvet dokument, deraf han hade medfört en kopia, på det att alla, som hade lust dertill, skulle kunna undersöka det. Det var skrifvet för 8 eller 9 år sedan och gick endast ut på att omskapa de institutioner, som man funnit nödvändiga att omskapa. Han var trött på ordet reform, ty tories sade att de bättre än whigs kunde afskaffa (reformers) missbruk och whigs sade likaledes från sin sida, att de kunde göra det bättre än hvilken annan som helst. (Skratt och bifall). Den internationala föreningen var endast grundad på lugn och fred, men samtidigt önskade hon, att ett godt förstånd skulle vara rådande mellan alla länders arbetare, på det att icke den ena nationens lön till sina arbetare skulle stå i strid med den andras. (Hör! hör!). Ilan var säker på att hvarje man bland medelklassen, som hade studerat lönefrågan, måste veta, att om vi genom internationala underhandlingar och genom ett godt förhållande mellan alla länders arbetare kunde åvägabringa ett bättre sakernas tillstånd, hvarigenom aflöningarne kunde bli mera likformiga, skulle de engelska principalerna få bättre utsigt än de nu ha att kunna konkurrera på marknaden. Föreningens sträfvanden vore derföre fullt lika mycket i principalernas som i arbetarnes intresse. (Bifall). Talaren uppläste derefter en af adressens paragrafer, hvari -brödraskapet mycket starkt betonades, äfvensom det afskyvärda i krig, hvilka endast föras för att tillfredsställa affärsmännens åtrå efter guld, ministrarnes efter portföljer och despoternas efter eröfringar, och efter att ha gifvit några upplysningar om föreningen fortsatte han: Med afseende på kommunisterna i Paris visste han, att det blifvit lagdt den internationala föreningen till last, att hon framkallade kommunen i Paris och att hon vore ansvarig för revolutionen i denna stad; allt, hvad han kunde svara på denna beskyllning vore emellertid, att den internationala föreningen ej hade haft makt att uppväcka detta uppror äfven om hon haft lust dertill. Det fanns mer än en orsak till insurrektionen och en af dessa var den, att ett stort folk blifvit demoraliseradt genom ett ruttet kejsaredömes hufvudlöshet (bifall). Öfverallt, der en regering kurtiserade lasten och skapade en stad full af lyx och dårskaper — soldater i galakläder med tyg för 3 par i hvarje och med hattar prydda af fjädrar plockade ur döda (!) fåglars stjertar — skulle detta utan tvifvel utöfva sin demoraliserande verkan på alla, som kommo i beröring med sådant vanvett. Aftven i England skulle detta helt säkert haft samma verkan, som det haft i Frankrike, såvida man ej i tid satt stopp för slikt otyg. (Hör, hör!). Det vore bekant att franska skattkammaren blifvit plundrad af bonapartisterna och att den franska nationen betalt penningar tillräckligt till 800,000 soldater, men den kunde nu likväl sätta 400,000 man på benen. Åhörarne visste att Napoleon inlåtit sig på kriget med anledning af Frankrikes demoraliserade tillstånd, som dock just framkallats genom ofvannämnde orsaker och när man visste allt detta, kunde man väl då förundra sig det ringaste deröfver, att ett sådant uppror måste utbryta? (Bifall). Den internationala föreningen kunde ej mera ha framkallat insurrektionen i Paris än hon kunde framkalla en motsvarande i sin egen stad, hvarest han icke trodde fanns ett dussin af denna förening. Visserligen hade medlemmar af den internationala föreningen tagit en framstående del i de händelser, hvartill man senast i Paris varit vittne; men dessa män voro sådane, som under alla omständigheter skulle ha varit ledare vid en sådan rörelse, antingen de varit medlemmar af den internationala föreningen eller ej (Hör, hör!). Den ryske storfursten Wladimir, som uppehållit sig någon tid i England, har före sin afresa derifrån besökt kejsar Napoleon på Chiselhurst. Napoleon besökte häromdagen den internationala utställningen i London, der han särskilt uppmärksammade på en maskin, med hvilken adresskort kunde tryckas inom ett ögonblick. Utställaren lät genast trycka ett kort med namnet: LEmpereur Napoleon, och öfverlemnade det åt kejsaren, som med ett leende uttalade ordet Ex och begaf sig derifrån. Kejsar Wilhelm af Tyskland har beslutat resa till Ems, för att der tillbringa några dagar tillsammans med kejsaren af Ryssland. Arbetsinställningarne, strikes, utbreda sig allt mera i Tyskland, synbarligen föranstaltade af ÅInternationale. Denna rörelse torde vara förtjent af att följas med den största uppmärksamhet, De tyska tidningarne söka visserligen att förringa betydelsen deraf; men rörelsen har djupare rötter, än man vill ut med. Från Belgien skrifves, att den i fjor uppskjutaa geografiska kongressen skall i nästa månad hållas i Antwerpen. En af Spaniens anseddaste publicister och politici, Carlos Rubio, bar asflidit i Madrid i djupt elände. IIan var förut rodaktör för det progressistiska bladet Iberia, deltog med Prim i Januariupproret 1866 och förblef i utlandet tills Septemberrevolutionen 1868. Hans helsotillstånd förbjöd honom att emottaga ett mandat för cortes. Hans parti har otacksamt låtit honom sörsjunka i armod. Telegrammer. STOCKHOLM a. 4 Juli Hertigen af öster