Göteborgsposten – 5 juli 1871, sida 2

sådana ordalag, som läto honom förstå att det endast var en vanlig flicknyck som gjorde miss Pomeroy obenägen att mottaga anbudet af hans hand efter en så obetydlig bekantskap. — Kom till oss igen i Februari eller Mars, hade sir Andrew sagt (man var då i November). Flickor tycka om att man gör affär af dem, som ni vet, underhåller dem med romantiskt snack och dylikt. De gifva aldrig med sig genast; men kom tillbaka om tre eller fyra månader, och ni skall finna allt rätt, Durborough. Derefter hade mr Durborough rest sin väg, just ej missbelåten, men något förvånad öfver att det kunde finnas en flicka som ej genast blef hänryckt öfver utsigten att få bli mrs Durborough af Durborough. Sir Andrew började från denna dag, tänkande på det gamla latinska ordspråket som lär att oupphörliga vattendroppar kunna urholka en sten, använda ett system mot sin styfdotter, hvari han skickligt understöddes af hennes styfmor. Väl hade Maud skäl att säga: deras enda tanka är att bli af med mig. Durboroughs förtjenster, det allmänna anseende han åtnjöt, Durboroughs slägt, Durboroughs inkomster, Durboroughs förträffliga jagtmarker, Durboroughs hornboskap — nästan hvarje samtalsämne på Mortlands var en brunn ur hvilken en vattendroppe fick nedfalla på Mauds stenhjerta. Det är märkvärdigt huru skickligt personer som äro af sådan sinnesbeskaffenhet veta att begagna hvarje tänkbart ämne för att befordra ett visst gifvet mål. Maud fick leda vid blotta namnet Durborough, Hon sade ingenting; men hon kände så myc