Göteborgsposten – 3 juli 1871, sida 2

tur; men sir Andrew förbjöd henne alt jaga, och följaktligen måsto hon inskränka sig till långa ridter på kullarne, hvarunder hon åtföljdes af sin groom och sin hund Oscar. Hvad hennes utseende beträffar, påstodo somliga att hon var skön, andra kunde oj finna något annat hos henne att beundra än hennes gestalt. Hon var rak, hennes lommar voro utmärkt väl formade, hennes bröst påminte om Venus af Milo, hennes fötter och händer voro beundransvärda. För att komplettera bilden af hennes person, hade hon en skär hy, lifliga ögon och en mun som var förtjusande då hon smålog. Hon var nu tjugotvå år och det var sju år sedan hon först kom till Mortlands, en flicka som nyss trädt ur barndomen, glad, sangvinisk och otålig öfver all slags kontroll. Dessa sju år hade bildat hennes karakter, ej alldeles till dess förmån. De hade hämmat den i utvecklingen alldeles som kalla vindar och en otjenlig jordmån qväfva utvecklingen af en ömtålig växt som blifvit öfverflyttad från ett varmare klimat. Mortlands by är ganska liten; den börjar straxt utanför parkens portar (adjunkten mr Miles bebor det första huset) och utbreder sig uppåt en kulle som bildar dalens ända omkring två eng. mil från huset. Den bebos hufvudsakligast af godsets underhafvande, och dessa äro på få undantag när välmående. (Forts.)