Göteborgsposten – 3 juli 1871, sida 2

ser, skolor och dylikt, tackade han denne lant tlige farisce, hvarjo morgon himlen för att han ej var som andra menniskor voro, utan för att man i honom kunde se rättrådighet, dygd och gifmildhet förkroppsligade. IIan kunde förlora humöret, han som andra, emellanåt, och om han blefve förolämpad kunde han nyttja starka uttryck. Men då måste förolämpningen också vara stor. Ett dylikt förödmjukande skådespel af en stor och god man som beherrskades af sin passion erbjöds ej ofta åt verlden. Han var mycket långsam och mycket högtidlig. Om några grannar voro inbjudna till hans middagsbord, talade han med dem om täckdikning och fängelsedisciplin, om potatissjukan och utsigterna för de kommande valen. Han läste Times och komitkberättelser, ett par gånger i veckan red han åtföljd af en ståtlig groom till den några mil aflägsna staden Scornton. Fyra stora fester höllos på Mortlands under årets lopp, och vid valet af de gäster som inbjödos att bevista dessa fästades uteslutande vigt vid samhällsställningen. Den öfriga delen af året tillbragtes i nästan fullkomlig enslighet af familjen på Mortlands, förutom två månader hvilka tillbringades i London. Ett par grannar — personer som skrattado åt sir Andrew bakom hsns rygg, men som aldrig underläto att antaga hans bjudningar — blefvo tillfälligtvis inbjudna till middag: aldrig medan de fyra stora festerna pågingo utan vid andra tillfällen, såsom till exempel då sir Andrew träffade sina anspråkslösare embetsbröder vid rätten eller på något offentligt möte i staden. Kyrkoherden i församlingen, hvilken bodde temligen långt från godset, och adjunkten mr Miles,