arbetslösheten och af några folkledare intala als j att göra strike. Den medelbara anledningen är dock den, att regeringens vid de olika jernvorken anställda arbetare befinna sig i en ganska bedröflig belägenhet. Deras aflöning är oskäligt klen och föga eller intet är sörjdt i för deras andliga utveckling. Då nu en tids i arbetslöshet inträffar, bli dessa arbetare genast bragta i nöd och armod, och eftersom de sakna hyfsning, öfverlemna do sig vid tillfredsställandet ut sitt begär efter bröd åt vilda excesser och fordra för sig alla rusets njutningar. Genom det muntliga ordet och skrifter intalade ett oblidkeligt hat till do bursna klasserna, utkräfva de hämnd å dessa, anseende sig vara i sin fulla rätt då de plundra de rika, för att skyla sin egen fattigdom. Möjligt är, att detta utbrott i Königshiitte blott är enstaka stående, sporadiskt; i eå fall skola arbetarne derstädes snart så lida af följderna af sitt blinda tilltag och rörelsen vara qväfd. Men det kan äfven hända, att det icke är alldeles ensamt för sig, utan står i samband med en mera omfattande rörelse. Då kan det bli betänkl ligt nog. Arbetarnes ställning i Tyskland är på do flesta ställen den armodsfullaste. Arbetet betingar der ett pris så lågt, att neppeligen något land i verlden kan i det afseendet konkurrera. Ilärigenom har det visserligen blifvit möjligt för den tyska aifärsverlden att frambringa en kolossal utförselhandel af industrialster, hvilka öfversvämma nästan alla ländera marknader och der göra svår skada för den inhemska produktionen genom sin ofantliga prisbillighet. Men denna utveckling at Tysklands industri har, såsom sagdt, köpts på bekostnad af do arbetande klassernas. Under dot industrien hopat kolossala rikedomar i de enskildas händer och derigenom skapat en plutokrati, hvars välde nu är i Tyskland större än någonsin och värdigt täflar med dess militärism och byråkrati, hvilka isynnerhet blomstra i Preussen, har arbetsklassernas fortfarande fattigdom gjort dem särdeles lätt emottagliga tör de irrläror, som Internationaleis missionärer sprida kring verlden, utvecklat hos desamma det glödande hat till de burgna klasserna, som är uternationales säkraste hitstång. Tyskland bar hittills i en kolossal utvandring af dess arbetarebefolkning haft en för staternas skenbara lugn god ventil; men nu vill man ej nöja sig med att nödgas utvandra: man vill stanna i sitt sädernesland och dela arbetets frukter med sina s. k. förtryckare!, skulle man ock nödgas tillgripa den våldsamma åtgärden att inleda en omfattande och förbittrad social kamp. Vi veta icke om Tyskland redan nu står vid förpostsäktningen af densamma, men vi veta, att den förr eller senare skall utbryta äfven der. Tyvärr skall den väl komma att der, såsom i Frankrike, göra sig omöjlig genom sina öfverdrifter och förbannelsevärd genom hänsynslösa brott. För öfrigt vill det nästan synas som att någon regementsförändring håller på att ge. nomföras inom soclaldemokraternas samfund i Tyskland. Förliden Söndag hölls neml. i Berlin ett af 4 till 5000 personer besökt folkmöte, å hvilket nästan enstämmigt antogos följande resolutioner: 1. I betraktande deraf, att Berlinerpressen icke representerar arbotarnes, handtverkarnes och detalihandlarnes intressen, utan snarare arbetar för reaktionen eller kapitalets makt, förklarar församlingen, att blott ett blad i Berlin lemnar garanti för, att den arbetande klassens intressen skola bli representerade, neml. arbetarepartiets organ Den nya socialdemokraten, hvilken ekall utkomma från d. 1 Juli. — 2. I betraktande deraf, att det genom f. d. löjtnanten, nuvarande litteratören Helds egen bekännelse blitvit bevisadt, att han mottagit penningar af minister Manteuffel och hr v. Bismarck; i betraktande deraf, att Held för ögonblicket bedrifver socialistieka agitationer, hvilka dock gå ut på att vinna Berlins arbetare för reaktionen, uppmavar mötet alla ärliga demokrater i Berlin att af alla krafter motarbeta Helds tvetydiga beteende och att icke understödja hans egennyttiga manövrer med den s. k. gamla Heldska Staatsburgerzeitung. Af dessa resolutioner framgår, att man funnit det Bismarck halt i sin sold en af de tyska socialdemokraternas ledare, Held, som älven utgifver en tidning; att man beslutat göra rent hus och aflägsna alla Bismarcks uppenbara eller hemliga agenter; och att man vill ba sina verkliga meningar uttryckta genom en ny tidning. Det skall bli af ett visst intresse att erfara, hvad detta blad kommer att bära i skölden, emedan det kan antagas för visst, att Der neue Socialdemokrat helt enkelt är Intergationales osfsiciela tidning för Tyskland. En af YTimes korresp. har i Paris sammanträllat personligen med en medlem af Internationale och anhängare af dennas sociala, moraliska och politiska tendenser, fastän han alldeles ogillar föreningens våldsamma språk. er AA Kr