Kronoåklagaren började frukta att mannen ej skulle bli fälld, då det blef en rörelse vid dörren oeh till såväl Littles som sheriffens stora förvåning insläpptes Grace Coventry bland vittnena. Vid åsynen af henne blef den lärde öfverdomaren, som i likhet med de flesta andra stora jurister var en stark beundrare af vackra qvinnor, lifligt intresserad för saken. Efter de vanliga förberedande frågorna bad öfverdomaren henne so på denne man och eäga om hon kände honom. Grace betraktade fången och kände igen honom. — Ja, sade hon, det är mr Beresford: han är prest. Detta svar uppväckte ett allmänt skratt. Öfverdomaren. Hvad ger er anledning tro att han är prest. Vittnet. Jag har sett honom tjenstgöra. Det var han som vigde mig vid mr —. I detta ögonblick fick hon se Henry och tvärtystnade rodnande. — Hvad vill det säga? sade öfverdomaren. Påstår ni att denne man sörrättat vigseleeremonien öfver er? — Ja, mylord. — När och hvar? Hon uppgaf tid och ställe. — Jag skulle gerna vilja se den församlingens kyrkobok. — Låt mig bespara er det besväret, sade fången. Mylords tid har varit tillräckligt upptagen af lögner, Jag