Göteborgsposten – 29 juni 1871, sida 3

—g — visade att han hado svårt för att bibehålla sin sjelfbeherrskning. — Har hon samtyckt att bli er hustru? — Jag har aldrig frågat henne. Men jag vill göra det om ni så önskar, — Önskar? — Jo, om ni oj önskar det, sir, så förbjud det och låtom oss ej vidare tala om saken, — Ursäkto, sade Raby med sin stoltaste min, en gentleman kan tycka mindre om en sak och dock ej nedlåta sig till att förbjuda den. — Det är sannst, sir, och en för detta arbetare kan förstå uppskatta hans finkänslighet och slå saken ur hågen genast. Jag vill dö ungkarl. — Henry — min gosse — gif mig er hand. Jag skall säga er hela sanningen. Jag älskar henne sjelf. Hon eger alla de egenskaper jag beundrar hos qvinnan. — Onkel, för alt säga er sanningen så misstänkte jag detta. Nåväl, om ni älskar henne — så gift er med henne. — Huru! utan hennes samtycke? — Hon skall samtycka. Hon skall aldrig vara godsets herre olydig. — Det är hvad jag fruktar, och det är oädelt att draga fördel af det förhållande hvari hon står till mig. — Ni har rätt, sir, sade Henry och lemnade rummet. Han uppsökte Jael och sade: — Jael, kan ni ej tycka om onkel Raby? han älskar er så innerligt.