Ur dagens krönika. En återblick. De skallande handklappnin gar och de högljudda bravorop hvarmed Göteborgs publik i förgår afton uttryckte sin tacksamhet och sitt afsked till Åhmanska sällskapet, vittnade på det kraftigaste om det intresse, som sällskapet här förvärfvat sig och den saknad, hvarmed publiken nu skiljes från det. Sista föreställningen gats nära nog på dagen ett halft år efter den första, som egde rum Annandag Jul, d. 26 sistl. December. Det var ej under de mest gynnsamma auspicier, som dir. Wilhelm Ahman började ett företag, som, oberäknadt det rent konstnärliga, i ekonomiskt hänseende egde dimensioner, vida större än den utom förhållandena stående troligen föreställer sig. Å Mindre Teatern spelade ett sällskap, som med rätta stod högt i publikens bevågenhet och som, ifall ledarne af detsamma under December månad passat på och riktat repertoiren med nya stycken, utan tvifvel kunde ha blifvit en ganska farlig rival. Julmiddagarna, supterna och balerna voro måhända ännu farligare rivaler och vid horisonten uppsteg ett svart moln, som, då det kom närmare, antog formen af en mängd hästar, ryttare och ryttarinnor — Cirkus Salamonsky. Men hr Åhman hade tur. Oaktadt han i början ingalunda slog på stort hvad beträffade nyheter på repertoiren, infann sig dock