Göteborgsposten – 29 juni 1871, sida 2

Mrs Little såg sin son komma, mötte honom i förstugan och omfamnade honom med ett utbrott af moderlig glädje som gjorde hans hjerta godt för ett ögonblick. Han måste berätta alltsammans för henne och under berättelsen tryckte hon honom ofta mot sitt bröst. Då han slutat yttrade hon: — Så mycket jag än håller af dig, min älskade Henry, är jag färdig att för ditt eget bästa skiljas vid dig. Det finnes bot för alla dina sorger, det finnes en bättre qvinna i detta hus än Grace Carden någonsin har varit eller skall li. Var man: afskaka dessa olycksaliga bojor, låt den vacklande flickan vårda denne skurk bäst hon vill och gift dig med en som jag valt åt dig. Henry skakade på hufvudet. — Huru! då ett par månader kanhända skola befria min Grace från sitt band? Moder, du har gifvit mig ett dåligt råd. — Ett ovälkommet råd, men ej dåligt. Vill du rådfråga doktor Amboyne? han ligger här öfver natten. Han kommer ofta hit nu för tiden, som du vet. Enkan rodnade något då hon yttrade dessa ord: