Göteborgsposten – 29 juni 1871, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 27 Juni. Midsommarshelgen har visserligen icke gynnats af den angenämaste väderlek, men den har dock varit så pass vacker, att hufvudstadsbefolkningen kunnat företaga utfärder åt de många olika håll som stå den till buds. Den stora strömmen af resande från nära och fjerran har redan börjat komma. En hel familj från Arkangel bor på ett hotell här vägg 1 vägg med en familj från San Fransisco. Familjer eller partikulierer från Amerika möta här rentierer från det inre Ryssland. En furst Paskiewich med gemål, som skola ega en enorm förmögenhet — äflera städer i det inre Ryssland — ha gästat vår hufvudstad och torde redan ha kommit till Göteborg på väg till Industriutställningen i London. Här hvimlar af det stolta Albions söner och döttrar, de senare stundom betydligt emanciperade. De tyckas trifvas här förträslligt, åtskilliga återkomma numera hvarje år, angelägna, med britisk ihärdighet, att bebo ej blott samma hotell, utan äfven precist samma rum som förr. Några engelsmän ha begifvit sig till Elfkarleby för att fiska lax; de äro der särdeles välkomna, de utsätta sin fiskredskap om aftonen, de lägga sig sedan att sofva på hotellet, de vakna i rättan tid för att vittja fiskredskapen på hvilka magnifika laxar behagat hugga sig fast om natten. Laxarne vägas och mätas med stor noggrannhet, anteckning derom sker i de medförda journalerna, laxarne tillfalla sedan egaren af fiskevattnet jemte en viss kontant afgift för hvarje upptagen lax, och på ömse sidor råder stor belåtenhet. Hr Salamonsky gör ganska goda affärer här. Hvarannan vecka eller så omkring presenterar han någon ny, dittills magasinerad miss eller mademoiselle med europeisk ryktbarhet, som skuttar igenom tunnband, hvilka ökas till antalet, men som bli allt trängre, och närmare säsongens slut flyga de i karridr genom en förlofningsring — hoppas man. Sommarteatrarne på Djurgården, till antalet tre, göra äfven goda afförer. På Djurgårdsteatern har hr Zetterholm ej tvekat att uppföra Skrattmenniskan, bearbetad efter Victor Hugos rysliga roman. Den håller åhörarne i nära tre timmar fast vid pinbänken, men nog få de valuta för sina penningar. Alhambrateatern bjuder på ÅIIvardagsmenniskor, som äro rätt trestiga. Men Kasperleteatern på Djurgårdsslätten har den minsta dagkostnaden, den talrikaste publiken, och bestämdt den mest belåtna. Men nu; låtom oss öfvergå till allvarsammare saker. Det är klart att den frågan ofta nu göres: När skall urtima riksdagen sammanträda? I slutet af Augusti, omkring den 25:te, har man sagt, och det är väl troligt, såvida urtima riksdagen verkligen blir inkallad, hvilket naturligtvis beror derpå att krigsministern lyckas lösa det svåra problem som föreligger: föreslåendet af aådana lindringar i indelningsverket som kunna antagas af begge kamrarne. Det har blifvit sagdt, att sedan det utskott som skall behandla den k. propositionen blifvit tillsatt, så skullo riksdagen ajourneras, d. v. s. att de riksdagsmän som ej för utskottet erfordras skulle hemresa för att sedan återkallas när utskottets betänkande blifvit färdigt. Men en sådan ajournering är helt och hållet främmande för riksdagsordningen: den antyder icke något i den riktningen. Dessa dubbla hitoch hemresor medföra för Första kammarens ledamöter en ganska dryg utgift. En annan egendomlig omständighet kan ock inträffa. Möjligen atsäga sig åtskilliga at Första kammarens ledamöter riksdagsmannabefattningen vid instundande landsting, hvilka förrättas i September månad och således sedan urtima riksdagen öppnats. De sålunda ledigblifna platserna kompletteras; men de nyvalda ha icke varit med från riksdagens början. För kontinuitetens skull vore det önskligt om ingen eller endast få afsägelser skedde. I milt förra bref anmärkte jag att till festen i anledning af Nordvestra stambanans öppnande icke någon af Stockholms stadsfullmäktige blifvit inbjuden. Men sedan mitt bref afgått ångrade jag denna anmärkning, emedan jag antog att frih. Bildt och borgmästaren Eklund, den förre såsom ordförande, den senare såsom vice ordförande hos stadsfullmäktige, inbjudits, men at tjensteåligganden hindrats att medfölja. Emellertid har jag erfarit att det ej var sistnämnda hinder utan den omständigheten att de icke ihågkommits med bjudningsbref, som föranledde att de saknades i