Göteborgsposten – 28 juni 1871, sida 1

Han såg på honom och började darra. Hvarföre darrade han? Emedan — efter den första öfverraskningen — hat och mordiska tankar genomforo hans själ. Här var hans fiende, hindret för hans lycka, Hvarföre ej taga honom för en inbrottstjuf och skjuta ihjel honom? En sådan handling kunde bli tadlad, men den kunde ej bli strängt bestraffad. Frestelsen var så stor att bössan skakade i hans händer och kallsvetten började sippra ut på hans panna. Han bad i ångesten till Gud att bli befriad från denna frestelse; han kände att den var större än han förmådde bära. Han såg åter upp. Coventry drog upp en kort jernstege nerifrån. Han fästade derefter ena ändan deraf under Graces fönster, Little öppnade sitt eget fönster. — Ni skurk! utropade han och riktade bössan mot honom. Coventry uppgaf ett rop af förfäran. Grace öppnade sitt fönster och blickade ut med förskrämd min. Vid åsynen af henne skrek Coventry i sin föraktliga feghet; — Nåd! nåd! Låt honom ej skjuta mig. Grace vände på hufvudet och fick se Henry sigta på Coventry. Hon skrek till och Little sänkte genast bössan. Grace blickade förvånad från den ene på den andre; men det var till Henry hon talade. Hon frågade i darrande ton hvad allt detta betydde. Men innan svaret hann afgifvas, hördes ett egendomligt, skarpt brusande, ett ljud så olycksbådande att de tre