Göteborgsposten – 27 juni 1871, sida 2

färligt brak, hvarvid jorden der han befann sig tycktes skaka. Sedan han tio minuter förut lemnat reservoiren hade följande tilldragit sig der: Sedan mr Tucker och mr Carter nedlagt krut och svafveltråd i det af mr Tucker omtalta hålet i muren gingo de tillbaka till midten af banken. Här voro de fnllt säkra för verkningarne af explosionen och mr Tucker ville genom mitning öfvertyga sig om att vattnet i reservoiren ej nått så högt som remnan i banken. Då mätningen ver verkställd grep Carter Tucker vid armen och pekade uppåt. Vattnet bärjade rinna öfver och kom ända ner till deras fötter. Äfven sjelfva remnan syntes större än då de sist undersökte den. — Jag tycker ej om detta, sade Tucker allvarsamt. I nästa ögonblick blef det en öppning, tretio fot bred och nära en fot djup och en mäktig vattenmassa rusade genom den. — Allt är förbi, hela banken måste gå! utropade Tucker. Båda sprungo derifrån så fort de förmådde för att rädda sina lif. Krutet antändes nu, men de hörde knappt explosionen för dänet af den framrusande vattenmassan. De hunno slutligen en säker plats. Derifrån kunde de se rännan i kanken vidga sig — blifva djupare och den instängda vattenmassan allt mäktigare bryta sig ut, samt slutligen sopa med sig hela mellersta delen af banken, hvarefter den med förfärande våldsamhet frambrusa