Göteborgsposten – 26 juni 1871, sida 3

genom dessa brister skola kunna afskaflas. lurjehandaKonstnotiser. Christina Nilsson har, enl. Sv. Amerikanaren, erbjudit sig att på tvenne konserter sjunga till förmån för följande kyrkor och institutioner, inkomsten fördelad på nedanstående sätt: tre tolftedelar att tillfalla svenska episkopalkyrkan, tre tolftedelar att lika fördelas mellan stadens tvenne lutherska kyrkor, två tolftedelar till baptistkyrkan, två tolftedelar till metodistkyrkan, en tolftedel till universitetet i Paxton och en tolftedel till Sveas emigranthus. Konserterna skulle ega rum efter den 15 Juni. Sällskapet Svea har afsagt sig allt anspråk på dess tolftedel. — Fredrik Deland uppträdde i Fredags i förra veckan på Helsingfors teater såsom Konjander i ÅIlittebarnetoch framkallade genom sin lugna bonhommi och sin ända in i de minsta detaljer genomtänkta och dock så humoristiska framställning af den gamle ungkarlen och den ytterst löjliga situation, hvari han råkat, i salongen en outsläcklig munterhet, som några ögonblick höll på att öfverväldiga äfven de öfriga medspelande, säger Helsingfora Dagblad-. — Vår unga landsmaninna, sångerskan m:ll Fredr. Wichman, har sedan någon tid varit engagerad vid Helsingfors teater och såväl i lyriskt som dramatiskt hänscende väckt stort bifall. En rec. yttrar om hennes utförande af Irmas parti i -Murarenk, att hon sjöng både vackert och omsorgsfullt samt gjorde genom sin skönhet ett särdeles angenämt intryck. — Svenska damqvartetten gör mycken lycka i Norge, i hvars flesta större städer de skördat både beröm och penningar. — Passionsskådespelen i Ober-Ammergau i Baiern mäåste sistl. sommar afbrytas på grund af kriget, enär ej mindre än 52 unga män, som skulle deltaga deri, blefvo utskrifna i kriget. Deremot komma de i sommar att ega rum d. 24 Juni, d. 2, 9, 16, 25 och 30 Juli, d. 4, 6, 14, 20 och 27 Augusti samt d. 3, 9, 17 och 24 September. — Advokaten Patelin, den gamla medeltidsfarsen, som lemnade Jac. Foroni libretton till den bekanta operetten, har nu inspirerat en viss signor Montuoro till kompositionen af en opera, som nyligen med oerhördt bifall uppfördes på Teatro del Re i Milano. Kompositören framropades ej mindre än 15 gånger. — På Teatro San Carlo i Neapel spöka de gamla nordiska Gudar. Der uppföres nemligen f.n. en balett La Dea del Falhalla. hvari Odin, Thor, Freja, Frigge, Loke o. s. v. uppträda. Det är första gången som något sådant egt rum på en italiens teater. — Det lärer vara fråga om att uppföra Richard Wagners stora musikverk, Die Nibelungen-, i operahuset i Bayreuth. Konung Ludvig at Baiern hade en gång lofvat kompositören att låta uppföra detta verk i Mänchen på ett värdigt sätt och ämnade för detta ändamål bygga upp en egen teater, hvartill arkitekten Semper hade gjort ritningen, men utförandet af denna plan strandade på de oerhörda omkostnader, som det skulle medföra. Nu har man kommit att tänka på operahuset i Bayreuth, som är utomordentligt rymligt och särdeles lämpligt för användandet af den stora apparat, som Richard Wagner anser vara nödvändig för styckets iscensättande. Uppförandet skulle ega rum sommaren 1872. Ett värderikt fynd. I Dusseldorf lefde i början af detta arhundräde en gammal prof. Kolbe, hvilken åtnjöt ett visst anseende dock mera som kopist af gamla taflor och porträtter än som sjelfständigt skapande konstnär. Han egde äfven en intressant samling kopior, dels af äldre mästare dels at honom sjelf, dem han medfört från Paris, der han någon tid uppehöll sig för att fullborda sina studier. litter hans är 1836 timade död förbler denna samling i hans enkas ego, ända tills denna, som var född fransyska, 1870 afled vid mycket hög ålder. Arfvinzarne läto sälja samlingen på auktion, dervid regeringssekreteraren K. Schreiner i Dusseldorf inropade en gammal, utomordentligt vacker kopia af Rafaels Vierge au berceau. Köparen lät omsorgsfullt rensöra bilden, utan att dock företaga någon som helst etouche dervid, och lät derefter utställa den. Taf ans utomordentliga skönhet uppväckte emellertid len största uppmärksamhet inom konstnärsverlden ch man började snart hålla för troligt, att hon ej ore kopia utan ett verkligt original åf Rafael. Iuer långa forskningar tror man sig nu ha funnit, att en Kolbeska -kopian är det ursprungliga originaet och att den i Louvren förvarade målningen, framtållande samma ämne, är en af Rafael påbörjad men f Giulio Romano fullbordad reproduktion. Man käner nemligen, att kardinal Mazarin varit i besittning f en dyhk tafla, hvilken dock efter hans död för. vunnit. Prof. Kolbe hade i Paris ettdera köpt eller Il gåfva erhållit den ifrågavarande taflan af en högttad familj, hvars namn uppgifves vara de Savon ch man förmodar nu att någon af denna familjs ;rfäder på ett eller annat sätt stått i förhållande Il den allsmäktige franske statsmannen och ettdera f denne köpt eller i arf erhållit den dyrbara konstcatten. Färgerna i den Schreinerska taflan lära ha behållit en underbar klarhet och triskhet och beräftar det sig att kopian verkligen är ett original, har hr regeringssekreteraren giort en affär, hvars ettovinst torde böra beräknas, ej i tusentals, utan hundrade tusentals riksdaler. Hvem vinner vadet? För nu snart ett sedan ingick ett ungt danskt fruntimmer, boende Södra Jutland, ett vad med en engelsman om att m under loppet af ett år skulle samla ihop 1 milm st. frimärken. Vinner hon skall engelsmannen tala henne 1000 rår sv. årligen, så länge hon lefr, men tappar hon deremot, skall hon under 5 år ra lärarinna för hang KA CA — AHA ot pr tt BR RR KR VV