Göteborgsposten – 26 juni 1871, sida 2

Ända tilldess han erhöll Lallys bref hade han velat nöja sig med att tåligt vänta tills hans rivul skulle föriora allt hopp och öfverflytta sin kärlek till en annan; han var öfvertygad om att detta slutligen skulle inträffa. Men nu då svartsjukan plågade honom blef passionen för mäktig, och han beslöt att genom en dierf handling taga sin lagliga hustru i besittning. Ej endast hans passion utan omständigheterna frestade honom. Hon bodde för sig sjelf i en glest befolkad trakt och nära vigen. Det behöfdes bäott att betäcka hennes hufvud och qväfra hennes rop samt fly med henne till någon på förhand bestämd plats, der hon skulle bringos till undergitvenhet genom omhet parad med fasthet. —7 Corventry egde de erforderliga egenskaperna för utförande af en sådar plan som deuna. Han var ej mycket modig, men han var ej heller någoa pultron, och inget öfverdrifvet mod var i detta fall behöfligt. Slughet, förutseende och samvetslöshet voro hufvudsaken och af dessa egenska er, om de så kunna kallas, egde han mer än nog. Han valde ut en plate der han skulle ha henne: det var en honom tillhörig jagthydda, belägen på en ljungbeväxt kulle och ej besökt af någon utom under jagttiden. Han skref ut falska läkareattester om sinnessvaghet att i nödfall förevisa och stack äfven på sig en afskrift vt sitt giftermålskontrakt: han viste huru ogerna främlinsar blanda sig i förhållanden mellan man och hustru. Den enda stora svårigheten var att finna boslutsamma män som kunde hjelpa honom i hans förehafvanda,