Göteborgsposten – 26 juni 1871, sida 1

Lally, som fätt befallning af sin husbonde att hålla ett vaksamt öga på Little, råkade en afton att få se Grace under det hon stod och betraktade Henry. Han gaf akt på henne på afstånd, men det föll honom ej in att följa efter henne hem, ty han hade ingen aning om att det var Grace Carden. Men i sitt nästa bref till mr Covontry, som då befann sig i London, underrättade han denne om att Littla alltid satt vid sitt fönster och läste om qvällarne samt att en afton ett slags nunna stått och betraktat honom en lång stund, hvarefter hon gråtande gått sin väg. Han blef ej litet förvånad då hans husbonde till svar härpå telegraferade till honom att han skulle komma ner med nästa bantåg. Förhållandet var att Coventry. redan besökt mr Carden och fått underrättelse af honom att Grace var i kloster och aldrig skulle träffa honom mer. Det bör tilläggas att mr Carden mottog honom lika kärft som han mottagit Little, men slutet på mötet blef helt olika. Coventry med sin inställsamma tunga och sin skenbara ånger blidkade den förbittrade fadren, och då han derefter vädjade till hans goda omdöme aflockade han hanom det medgifvandet att hans dotters enda utsigt till lycka låg i att förlåta honom och tillåta honom försona sina felsteg genom ett helt lif af uppoffrande och ödmjuk kärlek. Men då Coventry efter att ha kommit så långt bad honom omtala hvar hon var, stod den gamle mannen fast och sade att hon omtalat sin vistelseort endast med det vilkor att den ej skulle yppas för någon, och att ingenting skulle förmå honom att bedraga sin dotter.