Göteborgsposten – 23 juni 1871, sida 5

ners ego. Ständigt upptäcker man förråder af brännbara ämnen och förstörelsemedel af åtskilliga slag i afloppsrören, hvilka så noga blifvit undersökta. att de sörsigtighetsmätt som i det hänseendet blifvit vidtagna böra vara tillräckliga för att lugna farhågorna hos de räddaste. Åunu ryker elden; huru och hvar den kan återigen bryta ut beror ej så mycket på de gnistor som äro kringspridda här som på de brännbara materialier Lnternationale gör i ordning för en explosion, måhända på något annat ställe. De stundande valen skola gifva södra Frankrike ett tillfälle att aftaga masken, och efter hvad alla tecken för närvarande gitva vid handen skulle det vara underligt om dessa val kunde försiggå i lugn. För ett par dagar sedan fann man på en person som blef arresterad i Lyon ett utförligt program till en kommunistisk revolution, hvilket delas i tre afdelningar, innehållande Åatgärder för förberedelsen,F, åtgärder för utförandet och ätgärder för fastställandet. Den första afdelningen påyrkar: — 1. Bildandet af en hemlig komit tör allmänna välfärden. 2. Bildandet af en komitå för nationalgardet. (Det bör anmärkas att regeringen ännu ej vågat afvåäpna nationalgardet i Lyon, för närvarande den farligaste trupp i hela landet). 3. Uppsättandet af en lista ötver de män som skola utgöra medlemmar af kommunen med fördelning af deras åligganden. 4. En militårisk diktatur som utöfvas af tre dertill valda män. 5. Organiserandet af militära komitn. 6. Bildandet af en hemlig polis, hvars medlemmar skola vara okända för mängden af kommunisterna sjelfva. 7. Ett system af hemliga signaler medelst san ternor af olika färger. Den nästa afdelningen, som har afseende på utförandet, tillstyrker: — 1. En proklamation, med en vädjan till folket, sammankallande ett allmänt möte — hvilket dock om möjligt är bör undvikas. 2. Ea plötslig marsch mot mairierna, postkontoren, telegrafbyråerna, jernvägsstationerna och samtidigt arrestering af generaler, öfverstar och officerare vid de reaktionära bataljouerna af nationalgardet samt arrestering af prefekten jemte alla civila och municipala auktoriteter. 3. Utverkandet af en order från den general som för befälet öfver trupperna att de fästen skola uppgifvas hvilka beherrska Lyon, samt, i händelse at vägran, denne generals mördande af en okänd hand, såsom straft för att han genom sin vägran framkallar ett borgerligt krig. 4. Besättande af flodstränderna, jernvägsstationerna och de offentliga embetsverken. 5. En proklamation till nationalgardisterna, hvarigenom desamma tillförsäkras daglig sold och underhåll för sina familjer i händelse af dödsfall. De återstående bestämmelserna röra behandlingen af de reaktionära bataljonerna, fraterniseringen med trupperna, uppförandet af barrikader, bildandet af en hemlig exekutiv skyddskär o.s.v. Den sista afdelningen, innehållande 27 bestämmelser, kallade Åtgärder för fastställandet, är för lång att här relatera, och i allmänhet taget är det endast ett saromandrag som anförts ur detta märkvärdiga dokument, hvilket i detta ögonblick eger ett specielt intresse, såsom utvisande ej blott att kommunen icke ligger i dvala i Frankrike, utan att den är besluten draga fördel af erfarenheten och utföra sina nästa operationer enligt ett noga genomtänkt system. Bland de intressantaste dragen i programmets senaste afdelning äro att den tillstyrker det fullkomliga afskaffandet af den reaktionära tidningspressen och dess byråers besättande af militär, att den tillförsäkrar tyskarne full betalning af krigsomkostnaderna, hvilken skall tagas af de rika inrättningars privategendom hvilka bidrogo till att uppegga Napoleon till krigsförklaringen; seqvesteringen af kyrkans egendom och alla de personers egendom hvilka vägra att ställa sig på kommunens sida; gripandet ar ew stort antal gisslan, som skola afrättas i samma ögonblick kommunen angripes af regeringstrupperna; konfiskerandet af alla fabriker och butiker som öfvergifvits af sina egare; förberedelserna till ett anfallskrig mot regeringstrupperna i södra Frankrike, understödt af kommunaluppror på andra platser. En mystisk perronlighet, kallad Gavroche, som snarare tyckes vara någon generel benämning än en individ, har utfärdat åtskilliga proklamationer i Lyon. Några af dessa proklamationer, som varit uthängda på husknutarne, ha haft till underskrift: Gavrocheernas i Lyon Insurrektionskomit6. Skaror af främlingar i olika förklädningar ha äfven anländt och antalet tiggare har synbarligen ökats. Alla dessa förebud ha föranledt auktoriteterna att vidtaga försigtighetsmått, men en af de vigtigaste åtgärderna skulle vara afskedandet af den nuvarande prefekten, hr Valentin, en af Gambettas utnämningar och alltför röd för att vara säker. Jag kan ej motstå begäret att citera ännu ett dokument, hvilket äfven blifvit uppsnappadt i Lyon. Det är affattadt i chiffer, men för dem som äro vana att lösa sådana gåtor är det lätt att tolka. Detta är från en person som tecknar sig Langeoin i Lyon till en vän i Paris och dateradt först tör några dagar sedan samt af intresse hufvudsakligen derföre att det utvisar hvad en medlem af LUnternationale i Lyon tänker om de senare tilldragelserna i Paris. Visserligen, säger han, ligga vi etter kejsardömet i odugligbet. Hvarföre valde ni Delescluze till öfverhufvud för en rent internationell rörelse? I alla händelser ha vi blitvit grundligt slagna till följe af den ytterliga odugligheten hos medlemmarne af I -Ilnternationale i Paris. IIuru kunde ni tro att personer sådana som Billioray, Johannard och Dereure kunde vara ledare för den fruktansvärdaste rörelse som någonsin blifvit försökt? Då ni hade en hederlig man visste ni ej hvad ni skulle göra med honom. Beslay var er styrkas torn, och om Delescluze och Pyat voro er till besvär, borde de ha undanröjts. Men felet är nu begånget; det enda som nu kan göras är att reparera det. Vi kunna lika väl skrifva på våra fanor — Rhoneprovinsernas förbund som Det fria Paris. Hvarken i Lyon eller i Paris tillhöra rörelsens ledare uteslutande de arbetande klasserna. Efter en granskning af listan öfver de förnämsta medlemmarne af kommunen här, finner man att fem bland dem voro läkare och kemister, fjorton journalister, fyra om ej fem artister, en professor, en skollärare, en lagkarl, två affärsmän och de öfriga handtverkare eller tillhörande klasser som ej kunna specificeras. Hos myndigheterna rådde den föreställningen att hr Delescluzeis vänner och beundrare hade för afsigt att låta gräfva upp hans kropp och sedan begrafva honom för att vid begrafningen ställa till en demonstration. Man beslöt derföre att förebygga denna plan genom att flytta liket, som efter hvad man lyckats få veta kunde igenkännas af en ring om foten som hans vänner satt dit för att i en framtid kunna göra sig förvissade om identiteten. Grafven blef följaktligen öppnad för ett par dagar sedan,