oo 2 2 . — Ä snart denna undersökning ändats, ett lagtörslag skall framläggas för nationalförsamlingen mot denna sörening och dess medlemmar. I motiverna skola meddelas flera vigtiga upplysningar, hvilka hittills varit okända. Nämnda undersökning skulle äfven gitva bestämd underrättelse om, huru många medlemmar Internationale räknar; det säges, att de utgöra öfver tre millioner, Times säger, att föreningen grundades d. 28 Sept. 1864 i London, ehuru dess då verksammaste befrämjare voro till största delen icke-engelsmän. Man beslöt, att London skulle förbli dess hufvudsäte, och den bekante arbetarekandidaten till parlamentet mr George Odger valdes till föreningens förste provisoriske president. Man ville då blott bilda en international striketörening mellan alla verldens arbetare för att bekriga alla verldens arbetsgifvare. Utbredd till Frankrike och Tyskland fick hon der sedan sin politiska färg och började drömma om konstruerandet af samhällsidealer af den för ordningen farligaste art. Bland dess franska medlemmar var Tolain, som nu sitter i lagstiftande församlingen en bland de anmärkningsvärdaste. Times påstår, att om någon kunde kallas sjelfve grundläggaren af ÅInternationale? såsom förening, så är det hav. bDet var han, som kom med en annan fransman till London och der i förening med Odger för sju år sedan uppställde föreningens program. Denne samme Tolain uppträdde äfven sistl. Fredag inom nationalförsamlingen i Versailles, der han lofvade att afgifva en sanningsenlig historik om ofta nämnda förening.; Detta löfte framkallades at en motion at Haentjens och andra, hvari begärdes nesättandet af en komitå, för att efterforska orsakerna till sista upproret: de Meaux, legitimist, förklarade, att, efter 20 års kejsardöme, socialismen visade sig vara starkare än någonsin. Kejsardömet hade varit medbrottsligt i dess framsteg,ty det hade begagnat socialismen såsom ett regeringsmedel (allmänt bifall). Kejsardömet hade, under det att det beröfvade nationen alla nödiga frioch rättigheter, ersatt dem med alla slags ohelsosamma koncessioner. På detta sätt hade eInternationale, smekt, tolererad och ofullständigt undertryckt, utvecklat sig och blifvit stark. Tal. gladde sig åt den sociala ordningens nya seger öfver alla Europas demagoger och prisade armån, som hade vunnit den. Han hoppades att denna armå6ens pånyttfödelse endast var förspelet till en social sådan. Haentjens, en anhängare af kejsardömet, angrep häftigt den föreg. talaren. Man låter i dag all skuld falla tillbaka på kejsardömet. Det är kejsardömet, som velat kriget, och denna anklagelse bör komma hr Bismarck att skratta. Det är kejsardömet, som gynnade demagogien, fastän det genom sina vid revolutionen i September indragna sergents de ville höll den i tygeln. Må en hvar stånda sitt ansvar vid den undersökning, som begäres. Delpit, föredragande från det utskott som behandlat motionen, prisade högligen general Trochu, som hade genom att åtaga sig värfvet af att försvara Paris, gjort sig alltför väl förtjent af fåderneslandet, för att det skulle vara nödvändigt att försvara honom emot angrepp, hvilka ej kunde nå honom. Bland alla de andra upproren, af hvilka Frankrike skakats, höll sig tal. särskilt till det af d. 2 Dec., då den man, hvars pligt det var att rädda landet, lösgjorde det revolutionära vidundret. Då han kom till marsrevolutionen i Paris uppläste han Imernationalesmanifest, hvari den -ätager sig ansvaret för Paris brand-. (Kammaren lyssnade till det fräcka dokumentet med yttringar af den största förfäran, kanske icke utan sin bisats af oro.) Tola ir reste sig nu och lofvade att afgifva en historia om Internationale — icke nu, men en annan dag, då han ville bedja församlingen att medgifva honom en hel eftermiddag. Jag skall för er angitva dagen, timman, från hvilken Internationale härleder sitt ursprung. Vi hade först uppsatt ett i Belgien tryckt manifest; man vägrade att tillåta dess införande i Frankrike, derför att vi icke ville deri intaga en fras, som innehöll beröm öfver Napolcon III. Vi ville icke, att politiken skulle ha någon beröring med vår förening. Men det var ifrån den dagen som man förtöljde oss. Den kejserliga polisen kunde likväl icke fälla oss såsom ett hemligt sällskap, och den kejserlige åklagaren måste erkänna, att de anklagade voro redbara och hederliga arbetare. Vi ville icke berömma lagen om koalitionerna, som tillät kejsardömet att ömsom kasta sig öfver arbetsgifvarne och arbetarne . .. Emellertid har Internatjonale afvikit från sina principer. En dag förklarade en parisisk federation mig för förrädare. Dem, som bränt och plundrat, öfverlemnar jag åt rättvisan, och jag behöfver ej ens bestiga talarstolen för att skilja mig ifrån dem. Mot onen om undersökningen antogs. Vid det förut omnämnda sammanträdet inom nationalförsamungen d. 16:de, då det forhandlades ang. ett förslag om att underkasta den nationala försvarsregeringens dekreter en revison, uppträdde en ung deputerad at högern, . vallon, som pästod att det under sammankomsten mellan Jules Favre och Bismarck i Feiricre skulle varit möjligt att erhålla vida gynnsammare fredsvilkor, än dem Frankrike sedan måste underkasta sig, och han åberopade sig i detta hänseende på ett meddelande, som utrikesministern sjelf lemnat en af församlingens afdelningar, medan sammanträdena höllos i Bordeaux. (Enligt ett bref från Versailles tilllIndp. belge åsyftas härmed icke något förslag från Bismarck sjelf, utan en på den tiden ingårgen rysk note, i hvilken furst Gortschakoff erbjöd sig mäkla fred på basis af Strasbourgs afträdande och slopandet af Metz läst ningsverk. Det skall vara tullkomligt säkert, att en sådan depeoch finnes till, och det säges, att högern, som eger en afskrift at densamma, ämnar framkomma med den i ett lägligt ögonblick, för att fullständigt tillintetgöra de medlemmar af den provisoriska regeringen, som ännu äro qvar i ministeren. Jules Favre var icke närvarande vid detta sammanträde, under hvilket Trochu förklarade sig icke känna mera om forhandlingarne i Ferrigre, än hvad Öt ficiela Tidningen meddelat, hvarmed han toldes vilja afsäga sig ansvaret för denna