Göteborgsposten – 23 juni 1871, sida 1

net till det andra, hållande sig om hufvudet med bägge händerna och med den mest löjliga pantomin uttryckande, att de ledo af genomgående kopparslagare. Mennu kommer det fmärkvärdigaste. Fram på dagen, då de hunnit att något så när nyktra till, försökte man bjuda dem på ånyo ett litet rus. Förgäfves, de knöto näfvarne åt buteljerna med miner af den mest koncentrerade afsky, visade tänderna och gjorde hvarjehanea uttrycksfulla åtbörder, tillkännagilvande det djupaste förakt för all slags spirituosa. Sedan den dagen äro de absoluta nykterhetsvänr er: Reflexionerna göra sig sielsva! Vid en viss domstol förekom en gång ett mål, hvari, käranden beskyllade svaranden för att ha oqvädat och kört ut honom. Under målet framgick emellertid tydligen att käranden vid tillfället befunnit sig i rusigt tillstånd. Svaranden å sin sida förnekade ej heller att ha gifvit käranden åtskilliga mustiga epiteter, deribland ätven förekom sweknamnet: fähund! Parterna afträdde och då de efter en stund åter fingo tillträde hade den afkunnade domen följande originella lydelse: För det att N. N. kallat fyllhunden N. N. för sähund dömes han att böta etc. eto. a