Göteborgsposten – 21 juni 1871, sida 2

— — sTimes korrespondent i Versailles skrifver derifrån d. 12 d:s bl. a. följande: — I sitt senaste tal hänvisade hr Thiers till de rd han yttrade i Bordeaux då han påyrkade att församlingen, för att uteslutande egna uppmärksamheten åt landets organisation, skulle uppskjuta alla frågor som kunde splittra den, och hvilka alla hade ifscende på regeringsformen. Ilan hars ndigt prelikat den läran, att partiernas förening är nödvändig för att Frankrike skall kunna dragas ur de förfärliga svårigheter det iråkat och för att dess många sår skola kunna läkas. Man kan äfven med fog påstå att han utfört sin id om en partiernas förening i kabinettet, såsom det för närvarande är sammansatt. Vi finna i detta kabinett hr de Larcy, legitimist; hr Dufaure, orleanist; hrr Jules Favre och Jules Simon, hvilka representera det moderat-republikanska partiet, samt den grupp af män, hvilka äro kända under benämningen: männen af d. 4 September. Hr Lambrecht, den nye inrikesministern, är fusionist, snarare lutande åt det orleanska än åt det legitimistiska pärtiet. Amiral Pothuan är långt mera krigare än politiker, men hyllar Thiers politik och skulle gerna antaga en moderat republik. General de Cissey, den nye krigsministern, har aldrig lagt sina politiska tendenser i dagen. Hr Vietor Lesranc, handelsminister, är af samma politiska farg som hr Gräry, en hederlig moderat republikan af den Cavaignacåka skolan. Han yttrade en gång i tribunen att det funnes personer som ställde republiken öfver allmän rösträtt, men han gjorde det ej. Icke destomindre är han en af de få män som under sista åren vågat varsamt antyda, att det torde finnas ett bättre sätt att inhemta landets mening än genom en fullkomligt lika rösträtt. Det är sannolikt många som hysa samma åsigt, men märkvärdigt är att i Frankrike ingen enda har mod att angripa den allmänna rösträtten, huru öfvertygad han må vara om de olägenheter som vidlåda densamma. Då hr Thiers i Thordags satt sig ner, bestegs tribunen af en deputerad med ganska egendomligt utseende. Hans ögon voro dolda under stora svarta glasögon, hans ansigte var fullt af ärr och skråmor samt röda fläckar här och der. Denne man var hr Ducarre, en fabrikant från Lyon, som då han en dag befann sig bland sina arbetare i samma ögonblick en ångpanna var nära att explodera rusade till sakerhetsluckan och öppnade den. Genom denna handling räddade han sannolikt många menniskolif, men den ström af skållhet ånga han fick i ansigtet vanställde honom för lifstiden. Han åtnjuter stor aktning i Lyon, hvars ene representant han är i nationalförsamlingen. Han skickades af venstern att förklara hvarföre denna sektion i församlingen ämnade motsätta sig de orleanska prinsarnes inträde och följaktligen till sin stora ledsnad rösta emot hr Thiers, ehuru den i tre månader ständigt understödt honom och haft för afsigt att än vidare understödja honom. På den bana han utstakat för sig, nemligen att söka hålla republiken vid makt, är det klart att hr Thiers måste hufvudsakligen sätta sin lit till venstern, med hvilken han till en viss grad gjort sig identisk, samt till de vid pass hundra deputerade som äro moderata republikaner, men af hvilka många för framtiden torde finnas villiga att understödja en liberal monarki — deputerade som utgöra hvad man benämner Fåray-fraktionen i nationalförsamlingen. a