Göteborgsposten – 21 juni 1871, sida 2

ill förmån för Lambruschini, icke för medtäfaren Ghizi, utan för Giovanni Maria grefve Mastai-Ferretti. kardinalbiskop af Imola. På norgonen d. 16 Juni hade Lambruschini enlast 13, Mastai redan 27 röster. Den romerke curat clerus drog i procession till Qvirivalet, den äldste presten trågade: Vlabemusne vontificem 2 — Non habemus, ljöd svaret, hvarpå processionen åter aftägade från Qvirinalet under uppstämmande af JVeni creator spiritus! På aftonen d. 16 Juni kom afgörandet. Kardinal Fieschi uppläste röstsedlarne; då namnet Mastai blef för tretionde gången uttaladt, måste bäraren af detta namn, som blifvit alldeles likblek, bedja den föreläsande att stanna. 36 röster hade valt Mastai, den runge:, 54:årige kardinalbiskopen. Stort jubel bland valmännen. Den äldste kardinalen rörde på klockan, kapellets port öppnades, de derute väntande prelaterna och rädsherrarne ayntes vid ingången, och kardinalen Riario Storza ställde, såsom representant för kardinaldekanen, till den valde denna embetsfråga? Acceptasne electionem de te factam in summum pontificem? Den tillfrågade svarade: AcceploSamtliga kardinalerna upplösa snabbt snörena till tronhimlarne öfver sina säten, baldakinerna sjunka ihop, endast den öfver Christi nye ståt hållares är qvar. Hans embetsbröder leda den valde till hans säte och bylla den nye påfven Pio Nono. Tidigt på morgonen d. 17 Juni blef valresultatet bekant i Rom och mottogs med lätttrogna skakningar på hufvudet. Ljudlös väntar massan på Monte Cavallo, förmurningen å loggiaporten faller, och kardinaldekanen upplåser valprotokollet för folket. Bland det myckna röda och violetta skimrar slutligen påfvens hvita talar, som träder långsamt fram till balustraden för att åt urbi et orbi, utdela välsignelsen. Evvina il Santo Padre! Jjöd det från torget upp till loggian. Folket judlade, ty det kunde under Pius IX endast bli bättre, än under hans föregångare Gregorius XVI, sämre det var omöjligt. Också kallade snart det af den nye påfvens liberala fernissa bedragna folket honom Angelo del Vaticano. Pius anslöt sig först till folket och dess enhetssträfvande, men svek dessa och drogs i jesuiternas snaror, tills han leddes derhän att utropa sig till Guds jemlike, till ofelbar, att förbanna tidsandan och vetenskapen. Den högsta lycka, som blifvit någon påfve beskärd, kom honom till del: han uppnådde Petri år. Pius IX är af alla påfvar den, som regerat längst. D. 16 Juni 1871, denna ödets dag, då Pius IX firade sitt 25:te regeringsjubileum, var S:t Petri arfvedel borta och den katolska verlden beredd att skiljas från den till jesuil blifne helige fadren. Hans landsmän ropa ej mera emot honom: svviva! ingen jordbit firar honom längre såsom regeringsfurste; af Angubbe, som påbjuder, att man skall falla ned och tillbedja honom; den teologiska vetenskapens mest framstående män tillvita honom att ha begått ett statsstreck i kyrkoförvaltningen; hans skapelser äro tillintetgjorda, Kyrkostaten, det bourbonskt-papistiska Neapel, Isabellas regemente, konkordatets Österrike; han sjelf sitter fången i Vaticanen, fjerran från den mensklighet, eom han förbannat, som han undviker i stället för att välsignande närma sig den. En ofelbar, ensam gubbe! Rom är ej mera hans, utan hufvudstaden för det enade land, hvars sträfvanden han svek. Qvirinalet, hvarifrån han utropades som dess påveregent, är boningsplats för konungariket Italiens af honom bannlysta konungaslägt. Och ännu mera, han erkännes ej längre såsom på något sätt regerande. Hans statsminister Antonelli utfärdade neml. häromdagen ett cirkulär till de olika europeiska hofven, hvari ytt rades, att påfven icke skulle såsom sändebud hos sig erkänna de länders sändebud, hvilka skulle samtidigt anställas hos italienska regeringen i Rom. Detta tillkännagifvande har af England, Preussen och Ryssland besvarats med den förklaring, att de blott vilja ha ef! sändebud i Rom. Deras exempel skall nog komma att följas af andra makter. Berlin och Rom d. 16 Juni 1871! hvilken kraftig erinring till de maktegande om att allting är törgängligt och att judlet i dag kan förvandlas till skrän i morgon, att hvac som nu framkallar välsignelse, kan snart bl föremål för förbannelse, då makten sviker sir egen rätta och varaktiga förutsättning: iakt tagandet af den moraliska lagens bud! Från Frankrike skrifves, att Ostbanar är öfverfylld med tyska trupper, hvilka vänd: tillbaka hem och enl. franska tidningars ut sago medföra en stor massa röfvade saker. le Thiers söker att hos nationalförsamlingen majoritet genomdrifva församlingens förflytt A , gelo del Vaticano har blifvit en förbannande