Göteborgsposten – 20 juni 1871, sida 1

henne. Ingen man är henne värdig utom den jag vill at hon skall ha, och det är du sjelf. — Jag, min mor! hvad tänker du på? — Du är tokig om du ej tager henne. Hvar kan di hoppas att finna hennes make? Har hon några ofullkom ligheter i afseende på sitt yttre? Nej. Har hon nägr. ofullkomligheter i afseende på sin själs egenskaper? Hoi är den personifierade älskvärdheten, godheten och blygsam heten. IIon har den ståtligaste växt jag någonsin sett på c! qvinna. Sådana armar, händer, fötter, en sådan hals och ett sådant bröst har jag aldrig sett förenade hos någor qvinna. Har hon förstånd? Hon är klok långt utöfvor si na år och vida mer än qvinnor i allmänhet äro. Tänk på hennes stora sjelfförsakelse: hon har alltid älskat dig, på samma gång som hon gifvit dig sina råd och sin hjelp til att vinna den tokiga unga flicka du föredragit framfö henne — män äro så blinda i sitt val af qvinnor. Tänl ytterligare på att hon räddat ditt lif, samt huru nära hor var att förlora sitt eget af kärlek till dig. Oh, Henry, on du fortfarande fäster dig vid en gift qvinna och ej närma dig den englalika varelse som sitter der, skall du djup bedröfva din stackars mor, hvars hela lif varit en kedje af sorger. Jag skall börja frukta att du blifvit född uta: hjerta. (Foris.)