Göteborgsposten – 20 juni 1871, sida 1

midtemot och förvånade sig öfver dem allesammans och hans hjerta blef holt bittert. Efter middagen försökte Henry att få tala med Jael Dence. Han ville fråga henne om hon hört något från Grace Carden. Men Richard Raby kom emellan och började ånyo visa sin uppmärksamhet för Jael, en uppmärksamhet som snart antog formen af en verklig kurtis. Han stannade en hel timma efter sedan man tillsagt att hans åkdon var framkördt, och slutet af alltsammans var att han blef öfver öronen förälskad i miss Dence samt visade det både då och sedermera. Detta störde ej hennes lugn. Hon upptog hans hyllning med förundransvärdt god takt och behandlade hela saken som ett artigt, ej obehagligt skämt. Mrs Little förlorade tålamodet med dem båda två. Hon drog Henry afsides och frågade honom huru han kunde tillåta mr Richard Raby att ensam taga hennes uppmärksamhet i anspråk. — Huru kan jag hjelpa det? sade Henry. Han är förälskad i henne, och det är ej underligt: se huru skön hon är. Hvem skulle kunna tro att hon nedlåtit sig till att slipa sågar med mig? — Ja med sådana syperba armar. — Do armarne duga till allt min mor; det var med en af dem hon fattade tag om halsen på en smed och kastade honom tillbaka som en säck; annars skulle jag cj nu varit här. Stackars flicka! Tror du att den der sladderhanen kan göra henne lycklig? — Himlen förbjude det! Han är ej värdig att ega