Göteborgsposten – 19 juni 1871, sida 1

XVIII. Det var en stor åminnelsedag i Rabyska samiljen. Denna dog hade nemligen sir Richard Raby förlorat allt det hufvud han egdt för Stuartarno. Hans trogne afkomling ville detta år fira dagen med mor än vanlig pomp och ståt. Ena månad förut kom han in från Hillsborough med hundra alnar violettfärgadt sammet, det rikaste som hade kunnat anskaffas från Lyons. Han lade fram detta på ett bord och sade sin syster att hon och Jacl skulle bära klädningar af detta tyg på åminnelsedagen. — Kom icke och säg att det ej räcker till, sade han; ty jag bad att få köpa så mycket som gick åt för att lägga mattor på golfven i två rum, och det måtte väl räcka till klädningar åt er båda. Mrs Littlo åtog sig att klippa till de båda klädningarne och Jael skulle bjelpa till med att sy dem. Men då de profvades, blef Jael helt misslynt med sin. — Jag kommer ju att bli halfnaken, sade hon. Oh, mrs Little, det blir mig omöjligt, jag skulle sjunka ner till golfvet af blygsel om jag nödgades bära en sådan klädning. Mrs Little höjde på axlarne, och en liten dispyt uppstod mellan de båda qvinnorna, hvilka båda voro lika blygsamma, men af hvilka den ena var kanhända litet förhärdad eller förblindad af vana. Ingendera kunde öfvertyga den andra, men mrs Little vann segern genom att säga;