Göteborgsposten – 16 juni 1871, sida 3

äterinsattes i tjensten genom bemedling af marskalk Magnan, som var gammal vän till hans far, och 1853 fick han transport till Chasseurs-a-pied, med hvilka han gjorde fälttåget på Krim, hvarunder han blet utnämnd till kapten. Efter freden gick han öfver till Afrika, hvarest, såsom hans biograf grannlaga uttrycker sig, hans elastiska principer rörande eganderätten gjorde det nödvändigt för honom att taga afsked. Å 1860 dök han upp i Garibaldis arme, hvarest han blef öfverstlöjtnant. Då kriget bröt ut i Amerika, förenade han sig med Förenta Staternas arme och stridde med öfverstegrad mot sydstaterna. Här slutar hans militära bana och hr Richard bekänner uppriktigt att han ej kan göra reda för den titel af Ågeneral, hvarunder Cluseret erbjöd kommunen sina tjenster. Efter amerikanska krigets slut återvände Cluseret till Frankrike och blef journalist. En annan yttring af elasticitet i principernagjorde det nödvändigt för honom att lemna Paris, och han komi öfver till England, der han inblandade sig i den feniska rörelsen och der han, efter hvad hr Richard uppgifver, blef dömd till döden. Efter att ånyo ha återvändt till Frankrike råkade han i klammeri för offentliggörandet af en tidningsartikel, till hvilken han stod uppgifven som författare, och dömdes till två månaders fängelse i S:t Påölagie. Der gjorde han biografens bekantskap, men dessutom formerade han en bekantskap med vissa at den internationala komitens agenter, hvaraf man kort efteråt såg verkningarne, då han år 1869 organiserade bodbetjenternas strike i Paris. Efter valen i Juni månad sistnämnde år blef Cluseret förvisad från Frankrike på begäran af krigsministern, hvilken hade anledning tro att f. d. kaptenen viglade upp garnisonernas underofficerare. Omedeibarligen efter proklamerandet af den provisoriska regeringen d. 4 September tog hans landsflykt slut, och hans senare historia är skrifven i berättelserna om revolutionerna i Marseille, Lyon och Paris. ——————— AA