Göteborgsposten – 16 juni 1871, sida 1

—— —— A— — — ( RE RR RR få På detta satt gäckade hon den man hon hatade, på samma gång som hon afhöll Little från ett brott. Då den sistnämnde fann att Coventry lemnat Iillsborough sökte han intala sig sjelf att han var glad deröfver. — Grace har rätt, sade han. Jag skall lyda henne och ej företaga något lagstridigt. Jag skall kasta honom i fängelse, det är alltsammans. I denna afsigt besökte han sin vän Ransome, hvilken han dittills hade omsorgsfullt undvikit, för att begära hans bistånd för att samla materialier till en anklagelse. Han var säker om att Coventry gjort sig förtjent af fängelsestraff, ifall hans gerningar kunde ledas i bevis. Han fana Ransome i en mycket nedslagen sinnesstämning, och sedan den förträsklige mannen blifvit underrättad om ärendet, sade han torrt: — Den saken fordrar litet skicklighet: tror ni ej att er vän Silly Billy skulle vara lämpligare att oanvända än jag? — Är ni tokig, Ransome? — Nej, men jag blott gör mig sjelf rättvisa. Silly Billy nosade upp den bristfälliga slipstenen som ni minns; men jag kan ej nosa upp en stortjuf, som ej är längre än en aln från min näsa, efter hvad det tycks. Ni kan sjelf döma. Det har på sista tiden föröfvats åtskilliga inbrottsstölder här i staden, planerade af en mästertjuf. Jag har ej skytt någon möda för att komma gerningsmännen på spåren; hvarenda natt har jag varit ute. Nåväl, sir, för två nätter sedan hade jag den lyckan att just som jag vikit om hörnet af en gata träffa på mitt tjufband: ålderman Dicks hus, fullt af värdesaker, fönstren väl skyddade;