Göteborgsposten – 14 juni 1871, sida 2

EO SS EBBA Handelsunderrättelser. Annu föreligga inga bestämda underrättels om hufvudpunkterna och ännu mindre om detaljern i den franska låneoperationen en tidsutdrägt so häntyder på att skiljaktigheten i åsigter mellan lår tagare och de eventuelle långifvarne är större ä man förmodat. Beloppet synes komma att blifva milliarder fres och emissionen att ske i 5 29 rente I det syndikat af bankirer, som nu är församladt Versailles tyckas inga representanter för tyska fir mor förefinnas, utan påträffas endast franska, engel Ska, holländska och belgiska namn. För några dagar sedan berättade telegrafen at Pouyer-Quertier, missnöjd med de vilkor som af d underhandlande bankirerna uppställdes, ernade mec förbigående af dessa direkt vända sig till den stors allmänheten. Om en sådan afsigt förefunnits, torde den emellertid till större delen hafva blifvit öfvergifven. Ändamålet för hvilket lånet upptages och de bestämda terminer, på hvilka utbetalningarne från Frankrikes sida skola ske tillåta näppeligen anlitandet af en sådan utväg som lika väl kan misslyckas som lyckas, utan nödga till att, äfven med större uppoffring från franska statens sida, försäkra sig om att största delen måtte fast öfvertagas. Säkerligen skulle ock lånet gestalta sig billigare om regeringen ville upptaga det i sådan form att genom på förhand bestämda annuiteter en del af kapitalet årligen amorterades. Men ur politisk synpunkt sedt förekommer det vara fullt riktigt att Frankrike, om ock mot ekonomisk uppofiring, förskaffar sig den stora fördel som ligger deri, att en långifvare kan betala kapitalskulden först när han sjelf det önskar — ett förhållande som inträder derigenom att emissionen kommer att ske i rentes. Nyligen har i lånemarknaden framkommit en spansk finansoperation, hvars egentliga beskaffenhet icke varit så lätt att utleta, isynnerhet som det synes hafva legat i låntagarens intresse att låta företaget framträda i ett visst dunkel. Ilåller man sig uteslutande till prospekten, finner man Londonerhuset Stern Brothers inbjuda till subskription å en emission af 6 4 s. k. spanska bypotekscertifikater till belopp af 246,850,000 reales de vellon (2,622,782 Å). Emissionskursen är fastställd till 80 20, och ett dubbelt hypotek är utlofvadt, nemligen dels spanska statens skattkammarcobligationer, dels pagares, d. v. 8. promesser utställda af köparne till nationalgods, hvartdera hypoteket till liknande belopp med länesumman. I följd af de för långifvaren särdeles gynnsamma amorteringsvilkoren (inlösen till pari inom troligen 10, men säkert inom 17 år) beräknas årliga räntan komma att utgöra, oaktadt fördelen af den tvefaldiga säkerheten, 10 a 11 99. UIvem är emellertid låntagaren? Man har ansett spanska staten vara det och denna förmodan har utan tvifvel bidragit till det gynnsamma emottagande transaktionen rönt. Så mycket ursäktligare var denna förmodan som, efter hvad vi ofvan sett, skattkammarebevis utgjorde en af de eqvivalenta garantierna. Men Spaniens finansminister, hr Moret, har nyligen i cortes förklarat att statens skuld härigenom alldeles icke ökas, d. v. förmodligen säga att regeringen icke vill erkänna sig vara den sannskyldige försträckningstagaren. Förhållandet är, sävidt vi lyckats utröna det följande: I Mars 1870 afslöt Spanien med franska banken ett kontrakt hvarigenom sistnämude anstalt förband sig att belåna 14 mill. spanska skattkammareobligationer, försedde med hypotek af de ofsannämnde pagarcs. Aftalet kom till utförande ned hänseende till 67 mill. Å: hvaremot utbrottet if fransk-tyska kriget samt de derur härflytande konomiska förvecklingarne förhindrade uppfyllanlet af transaktionen i sin helhet och genom vänlig fverenskommelse mellan de kontraherande parerna häfdes aftalet beträffande den resterande elen. Affären synes sedan hafva af franska banen blifvit öfverlåten åt Banque de Castille i ladrid, och det skulle således vara denna instituion som för att göra den öfverlåtna tillgången flyande nu utbjuder sina certifikater, åtföljde af den aranti banken sjelf emottagit, d. v. s. är den egentge låntagaren. Härigenom kan det visserligen syI ( as som om säkerheten för den nu subskriberande ubliken blott ytterligare ökats, ty till spanska stan och köparne af nationalgods bör väl anses koma en ytterligare garant i kastilianska banken. Men tom det att sistnämnda institution omtalar sitt delgande i operationen i mycket sväfvande ordalag, rhåller det sig med spanska papper såsom med l? rA —