Göteborgsposten – 14 juni 1871, sida 1

— Jag har varit i en god skola för mord, sade han, och jag är uppfinningsrik. Ingen man har någonsin spelat en bödels roll på ett så mästerligt sätt som jag nu ämnar spela den. Tänk på allt det onda den skurken gjort mig; han är skyldig mig ett dussin lif, och jag skall blott taga ett. Man skall aldrig upptäcka mig. Gud vet allt och skall förlåta mig, hoppas jag. Om han ej gör det, kan jag ej hjelpa det. Han kysste Grace ånyo och tröstade henne samt sade att hon ej var den som borde tadlas. Han var nu foglig som ett lam och bad Jael ödmjukt om förlåtelse för det han lemnat Hillsborough utan att säga henne till. Han sade att han gått upp till hennes rum, men allt hade varit tyst der; han hade trott att hon sof och ej velat väcka henne. Han försäkrade henne att han qvarlemnat ett bref till henne i postlådan hvari han tackade och välsignade henne för all hennes godhet. Han sado att han hoppades få lefca så iinge att han genom handlingar och ej genom tomma ord kunde visa henne huru tacksam han var för ullt hvad hon gjort och lidit för honom. Jael afhörde dessa ursäkter under envis tystnad. — Det är nog för mig, yttrade hon slutligen kallt. Om ni är tacksam mot mig, så visa det genom att lyda mitt råd. Lemna hämnden åt Honom som sagt att hämnden är Hans. Little ombytte genast ton och sade: — Nåväl, jag skall vara Haus redskap. — Han väljer sjelf sitt redskap. — Jag skall lemna mitt bistånd.