Göteborgsposten – 13 juni 1871, sida 2

tänka alt jag var trolös? Det är endast falska hjertan som misstänka trofasta. Trodde hon mig vara död? Hvarföre? Emedan jag ej syntes till. Hon hörde att det fanns en erm och en hand i floden. Hvarföre gick hon ej och såg på den? Jag skulle ej ha kunnat taga någon annan hand i hela verlden för hennes? Nej, ty jag älskade henne. Hon har aldrig älskat mig. — Hon har älskat er och hon älskar er fortfarande. Då denna arm blef funnen, föll hon i vanmakt och sväfvade mellan lif och död för er skull; nyss har hon flickat sina händer med blod för er skull. Hon försökte döda sin man i samma ögonblick hon fann att ni lefde och var henne trogen samt att hon blifvit bedragen. — Torsokte döda honom! Hvarföre gjorde hon det ej? Jag skulle aldrig ha misslyckats i ett sådant företag. Jag älskar henne. — Det är mig förebråelserna böra drabba i det fallet: jag hejdade hennes arm och jag är starkare än hon. Jag säger att hon ej är mera tadelvärd än ni är. Ni har handlat som en dåre och hon får lida derför. Hvarföre smög ni er bort dender aftonen utan att säga mig till? — Jag lemnade bref till er och henne samt flera andra personer. — Ja, lemnade dem och hade ej så pass förstånd att ni lade dem på posten. Hvarföre sade ni ingenting till mig? Har någonsin en ung man haft en så trogen och pålitlig vän i en ung qvinna som ni haft i mig? Mången man har räddat en qvinnas lif, men det är ej ofta som en qvinna strider för en man och vinner segern, men ni