Göteborgsposten – 13 juni 1871, sida 1

vexlade hennes sinnesstämning hvarje stund. Än visade hon de lifligaste utbrott af glädje öfver att han verkligen lefde och att hon ännu en gång skulle få se hans ansigte. Än greps hon af fruktan och sade att hon ej vågade se honom i ansigtet, hon vore dertill ej värdig. Derefter frågade hon vildt hvem som skulle underrätta honom om förhållandet? Hvad skulle han taga sig till? Det skulle krossa hans hjerta eller rubba hans förnuft. Efter allt hvad han arbetat och utstått för hennes skull. Ack hvarföre kunde hon ej ej få dö innan han kom? Då han finge se hennes döda kropp skulle han förlåta henne. Straxt före kl. fyra tog Jael Dence Grace upp i andra våningen och sade henne att hon väl kunde få se honom när han anlände, men att hon ej finge komma ner förrän hon blefve efterskickad. — Jag skall träffa honom först och säga honom alltsammans; så fort han derefter vill se er skall jag underrätta er. Grace underkastade sig detta och samtyckte äfven till att lägga sig och hvila en halftimma. Hon var också verkligen knappt nog i stånd att hålla sig uppe, så utmattad var hon efter sina själsstrider. Hon låg orörlig med Jael Dences hand i sin. Då hon legat på det sättet i ungefär en timma, rusade hon plötsligt upp och i nästa ögonblick stannade en droska utanför porten. Henry Little steg ur och gick uppåt gången till huset. Grace betraktade honom bakom fönstergardinen, be