Göteborgsposten – 13 juni 1871, sida 1

pasto ånger. Han påminde henne sitt lif, att han ej gjort något motstånd då hon ville taga det, att han aldrig skulle göra motstånd. Det fanns ingenting i detta bref som retade henne; men hon såg deri ett försök till att öppna en korrespondens. Hon skref tillbaka: — Om ni verkligen ångrar era brott och hyser uppriktigt medlidande med den stackars varelse, hvars lycka ni sköflat, så visa detta genom att lemna denna plats och upphöra att meddela er med henne. Detta retade Coventry och han skref tillbaka: — Huru! lemna kusten klar åt mr Little? Nej, mrs Coventry, nej. Grace svarade ej, men greps af en stor fruktan, som från den stunden ständigt under en tid plågade henne — fruktan att Coventry och Little skulle mötas och att den man hon älskade skulle begå någon öfverilad handling och kanhända omkomma på schavotten för densamma, Såden var den förherskande känslan hos henne, då en dag kl. 11 f. m. ett telegram anlände från Liverpool af följande lydelse: Nyss landstigen. Skall vara hos er kl. fyra. Henry Little. Jael fann henne skälfvande i hela kroppen med detta telegram i handen. — Gud vare lofvad för att ni är hos mig! sade hon. Låt mig se honom ännu en gång och sedan dö. Detta var hennes första tanke; men hela denna dag