Göteborgsposten – 12 juni 1871, sida 2

Den 5 Juni. Alldenstund utländingar i stora skaror strömm: in i Paris, ha vi hvarje dag tillfälle att ha roligt a den fullkomliga missuppfattning som är rådande utlandet med afseende på den franska hufvudstadenbåde fysiska och moraliska tillstånd. Vi finna at dessa utländingar komma med Liebigs köttextrakt fickan och en resväska om halsen, beredda att brist på all tillförsel klättra öfver rykande askhögar för att i de ännu oförbrända delarne af någon re: stauration äta sin middag af hästkött, samtidigt ut: sättande sig för att bli skjutna af någon kommunist arresterade af någon lignard eller angripna af en typhusfeber uppkommen af den pestartade miasman fU fc AITIRdA, obegrarna liken. I medvetande at att vännernas beundran öfver den djerfhet som deras besök i Paris innebär icke är oförtjent, anlända de till norra jJernyägsstationen, der hyrvagnar och omuibusar stå färdiga till deras mottagande, liksom i gamla tider, och låta köra sig neråt Rue Lafayctte utan att från ena ändan af denna långa gata till den andra so ett spår af branden; tvärtom äro bodarne öppna och gatorna befolkade som i fordna dagar. Det finnes ingenting utom märkena efter kulor som skiljer det nuvarande Paris från det Paris som vi känna af gammalt. Då vår resande anländer till sitt notell, inser han att han skrufvat upp sitt mod för ingenting och tröstar sig öfver den onödiga anstrangning detta kostat honom genom att förklara, att beskrifningarne öfver tillståndet i Paris varit ötverdrifna, och att man der hemma blifvit fullkomligt missledd i detta hänseende. En promenad neråt Rue Royale till Hötel de Ville med angränsande ruiner torde lemna vår resande någon upplysning om vidden af förödelsen, men han torde fortfarande påstå och påstå med rätta, att det är märkvärdigt huru litet nerbrännandet af nästan alla de förnämsta offentliga byggnaderna i Paris inverkar på stadens allmänna utseende. Det finnes inga stora arealer som äro förhärjade af elden, emedan husen ej antändes af hvarandra, och större delen af dem som brände ner har stommena ännu qvarstående. Men det är lika stor skilnad mellan Paris för en vecka sedan och Paris i dag som det är emellan en ödemark och en blomstertradgärd. Nu är hvarje kafe öppet, dess menus äro lika prydligt utstyrda som i gamla tider, och i går hade man svårt att komma fram på boulevarderna, så mycket folk var der. Dessutom har man en känsla af komfort och trygghet, som vi aldrig erfarit i Paris alltsedan den första belägringen började. Vid den tiden rådde en anti-tysk feber, som smittade alla utländingar; sedan kom kommunregementet, då arresteringar voro ännu mera i svang och då man hvarje afton skattade sig lycklig öfver att dagen gått till ända utan någon olycka; men nu då raseriot emot kommunisterna uttömt sig, äro gatorna i Paris lika trygga som Londons gator och lika sunda äfven, De äro upptyllda af soldater, det är sannt, men det bidrager till lifligheten; patruller af fyra eller sex man passera bekymmerslöst förbi, synbarligen önskande att så litet som möjligt ådraga sig uppmärksamhet; officerare i vackra uniformer ser man i mängd, men åsynen af dem väcker ej något obehagligt intryck. Då och då får man se två eller tre män gående mellan flera soldater. De ha ett s8 vänligt och nonchalant utseende att man för ett ögonblick ej märker att de äro fångar, och att en af —dAdcAeS SS