Göteborgsposten – 12 juni 1871, sida 1

— Huru! min Henry dö som en missdådare — för en skurk som Coventry och en idiot som jag. Ni skola ej tillåta det och icke jag heller. Det hördes en sakta knackning på dörren. — Hvem är det? frågade doktor Amboyne. — Brudgummen, svarades. — Ni kan ej få komma in här, sade Raby sträft. — Öppna dörren, sade bruden. Jael gick till dörren men tycktes tvehågsen. — Låt ej brudgummen stå utanför, sade Grace i förebrående ton. Dcrefter tillade hon i en ton som lät helt kärleksfull: — Jag vill se honom, jag vill tala med honom. Jael öppnade dörren långsamt, ty hon kände sig illa till mods. Raby höjde föraktligt på axlarne då han fann att Grace ville nedlåta sig att tala till denne man i en sådan ton. Coventry inträdde och började: — Min älskade Grace, åkdonet är färdigt — Han hade ej förr hunnit innanför tröskeln än bruden grep tag i stiletten och rusade på honom med blixtrande ögon, upplyftadt vapen och håret fladdrande efter sig som en lejonmahn. XVII. Doktor Amboyne och Raby uppgåfvo ett rum och försökte träda emellan; men Graces rörelse var alltför