Göteborgsposten – 12 juni 1871, sida 1

föreningarne och derigenom sätta mitt lif på spel. Han gaf mig sitt hedersord på att han ej skulle göra detta. Men han bröt sitt ord. Eu dag då Grotait och jag voro vänner samt aldrig tänkte på att vidare komma i oenighet med hvarandra, omtalade Grotait att denne Coventry just varit den som kommit till honom och sagt hvar jag arbetade. En sådan man måste vara i stånd till hvad som helst. Här afbröts läsningon af brefvet af en händelse som väckte uppmärksamhet. Der låg på toilettebordet en stilett med perlhandtag; den var helt liten, men sjelfva klingan var rätt lång och mycket hvass. Den olyckliga bruden hade utan att lyfta upp hufvudet räckt ut sin hand och fingrade på stiletten. Jael Dence tog bort den och lade den så långt ifrån Grace att hon ej kunde nå den. Doktor Amboyne gaf Jael en bifallande blick och Raby slutade brefvet. Jagaäskall vara hemma ett par dagar efter ankomsten af detta bref, och om jag finner Grace frisk och lycklig är ingen skada skedd; men om någon skurk gjort henne olycklig eller låtit henne tro att jag är död eller att jag är trolös, så skall jag vid Gud! döda honom, om jag också blir hängd derför nästa dag. Förkrossad, bedöfvad, olycklig som Grace Coventry var, tycktes denna hotelse verka på henne som en elektrisk stöt. Hon rusade vildt upp.