Göteborgsposten – 9 juni 1871, sida 3

Ixarjehanda. Sammanväxta tvillingar. De siamesiska tvillingarne, hvilka man hittills ansett stå oupphunna såsom exempel på huru grymt naturen i en speciell riktning kan leka, har nu fått medtäflare eller rättare medtäflarinnor. I London förevisas nemligen två qvinnor som äro offer för en vidunderlighet, måhända ännu märkvärdigare än de siamesiska tvillingarnes. De äro ej såsom Chang och Eng förenade genom en sammanväxning af deras öfra kroppsdelar utan genom de lägre delarnes af ryggmärgspelarne sammanräxning. Föreningen tycks i viss grad utsträcka sig till blodcirkulationen och nervsystemet, så att den ena t. ex. känner en rörelse i benen på samma gång som den andra. Ursprungligen voro deras ryggar förenade, men under barndomen gåfvo dessa vika för derns ansträngningar att bli fria från olägenheterna af en sådan förening, och nu äro de endast sammanväxta på det sätt som antydt är. De äro födde i Nord-Carolina af en Kafvinna, fullblodig negrinna; deras far var mulatt. Millie och Chrissie — så heta flickorna — äro korta, men i öfrigt välbildade. De ha blifvit väl uppfotrade och tyckas vara ganska lyckliga, lifliga och godlynta. De sjunga duetter och dansa rätt graciöst, hvarvid de fyra benen röra sig på samma gång i fullkomlig takt. De tala mycket förståndigt, hvarvid hvart och ett hufvud gör anspråk på sin egen individualitet genom att säga -Jag heldre än Vi-. De skratta, prata och rulla ögonen såsom negrer bruka och på elt sätt att åskådarne knappt anse sig böra beklaga en olycka, som uppbäres med så godt lynne af dem som äro föremål för densamma. De åtföljas af en jättinna från Nya Skotland, miss Swan, hvilken äfven åtföljde de siamesiska tvillingarne, samt af en annan jättinna från Kentucky. Erkebiskoparne af Paris. Det är ej litet anmärkningsvardt att under mesta delen af ett helt århundrade har knappt mer än en erkebiskop af Paris dött i fred och lugn, i besittning af sitt palats och sina värdigheter. Om vi gå tillbaka till tiden för den första franska revolutionen, finna vi att år 1793 hr de Juigne blef guilletinerad. År 1815 nödgades kardinal Maury fly till Rom med medlemmarne af Bonaparteska familjen och satt der på påfvens befallning inspärrad i fängelse under ett år, men tilläts deretter lefva i tillbakadragenhet på en pension som han erhöll i ersättning för det han afsade sig biskopsstolen i Monte-Fiascone, hvilken han innehaft innan han tillträdde sitt erkebiskopsembete. Han dog år 1817 i landsflykt. Hans efterträdare, hr de Quelen, blef förföljd af demagogerna, hans palats plundrades och förstördes och han var i flera år utsatt för hemliga förföljelser. År 1848 blef, såsom många bland oss minnas, hr Affre skjuten på barrikaderna, under det han försökte mildra folkets raseri och sedan han framställt den bönen att om hans blod skulle utgjutas det måtte vara det sista blod som utgjötes i Paris. År 1857 blef hans efterträdare, hr Sibour, mördad under det ban officierade i Notre-Dames katedral af en af sina prester vid namn Verger, hvilken blifvit exkommunicerad. Den derefter följande erkebiskopen, kardinal Morlot, dog 1863, ech hans efterträdare, den älskvärde och förträfflige hr Darboy, har nu fallit offer för folkets vansinne. Hungersnöden i Persien. Härom skrifver en korrespondent från Tabreez till turkiska tidningen Levant Herald under d. 30 April följande: De detaljer som nå oss rörande den nöd och det elände som torkan under sistlidet år förorsakat i Persiens mellersta och södra provinser äro förfärligt upprörande. Att personer dö af hunger på hufvudstadens gator hör ej till de mest rysliga tilldragelserna under denna landsolycka. I Khorasan sälja föräldrar bort sina barn till turkomanerna för att derigenom bibehålla dem vid lif, och i Ispahan ha, efter hvad man påstår, personer blifvit gripna under det de gräft upp liken för att föda sina hungrande familjer. I Shinaz-Kerman och Yezd försöka de stackars hungrande menniskorna uppehålla lifvet med gräs och rötter som de möjligtvis kunna finna i trakten, och såsom man kunnat vänta följer pest tätt i hungersnödens fotspår; af dessa båda landsPlÅGOn skall halfva Persien i en hast bli utblottadt på fol —-— VVU—