Mee r:007 mi na nn stat förslaget derom. Bref från Paris. (Korrespondens till Times.). Lördagen d. 3 Juni. De två mest maktpåliggande frågorna i närvarande ögonblick äro den om regeringens säte och den om de orleanska valens giltighet. Hr Thiers har genom sitt sista yttrande i nationalförsamlingen och sin antydan om svårigheterna vid uppnegotierandet af ett lån ifall medelpunkten för den exekutiva makten flyttades till en annan plats, väckt den förhoppning hos ess, att han uppskattar det kommersiella så väl som det politiska värdet af Paris såsom hufvudstad, ehuru ögonblicket ej ännu är inne för honom att uttala några bestämda åsigter i detta hänseende. Det år nästan otvifvelaktigt att största delen af de deputerade hylla samma åsigt, men de ha svårt för att genom sina vota drifva igenom densamma tillfölje af den omständigheten att de skulle komma att rösta med yttersta venstern, met hvilken de med sina landtmannatendenser helt visst måste känna harm. Det är derföre klokt af hr Thiers att låta sakerna ha sin gång och drifva regeringssätet i den önskade riktningen, hellre än att låta nationalförsamlingen binda sig vid en opinion i ämnet, under det den senaste krisen fortfarande utöfvar sitt inflytande. Emellertid skola valen till de 111 lediga platserna i nationalförsamlingen efter hvåd det påstås hällas d. 25 i denna månad, före hvilken tid förändringar skola ske i departementen bland några af de utnämningar som hr Gambetta gjort, och det är sannolikt att natienalförsamlingen efter de nya valen kommer att få ännu flera konservativa elementer. I fall Paris vore klokt nog att fylla sina adertom temrum med män af moderata eller så kallade reaktionära tänkesätt, skulle valen utöfva en fördelaktig inverkan på landtmännens känslor och bidraga att aflägsna ett hinder för regeringssätets! förflyttande till Paris. Bevisen på att vi lefva under en militärregering mängdubblas i stället för att bli fåtaligare. Ej mindre än sex olika anslag äro uppklistrade på väggarne i dag, undertecknade af general Ladmirault. De förbjuda inköpet af eldfarliga ämnen och bruket af gas i husen samt ålägga innerånarne att nedrifva barrikaderna och återställa stenläggningen framför sina hus, Ännu affyras skott från fönstren på officerare, och stränga visitationer jemte arresteringar bli följden deraf. En order af Mac Mahon påbjuder att kafkerna skola vara stängda klockan elfva och förbjuder teatrarne att öppnas utom med särskildt tillstånd och ej förr än programmen blifvit gillade af de militära myndigheterna. Efter midnatt bli skildtvakter placerade i hörnena af nästan alla gator, och äfven under dagen är det militära elementet framstående i lifvet på gatorma. Allt detta åstadkommer dock en känsla at trygghet, som under närvarande förhållanden tilltredsställer allmänheten, hvilken i en så kritiska tider som dessa värderar sin säkerhet högre än sina personliga friheter. Man hittar ännu oupphörligt lik under barrikaderna eller bland ruinerna af de brända husen. Det är omöjligt att ännu uppskatta antalet af menniskolif som gått förlorade genom eld eller qväfning. Fångar föras fortfarande till Versailles, efter att ha undergått preliminära förhör i Chåtelet, der domstolen för hela Paris ständigt har sessioner. Utom i sådana fall då personer blifvit gripna under det de skjutit på officerare eller då de försökt antända mordbrand, är det. slut på de summariska afrättningarne. Jag gick i går till erkebiskopspalatset och fann en queue, 300 alnar i längd och uppfyllande hela stenlaggningen, af personer som väntade på att få tillträde till Chapelle ardente, der liket ligger utstäldt. Jag lyckades undvika en flera timmar lång väntan och blef i stånd att förena mig med den dystra processionen inne på gården, passerande genom en serie af rum, tungt draperade med svart och silfver samt upplysta af ofantliga kandelabrar; i hvarje rum var en skildtvakt, och i sjelfva kapellet låg ett antal barmhertighetssystrar på knä vid foten af bädden, som uppbars af massiva pelare, betäckta med silfverornamenter. Här ligger i full erkebiskoplig skrud, med ansigtet blottadt men knappast igenkänneligt den tredje erkebiskopen af Paris som på detta sätt inom en tidrymd af några få år blifvit utställd till åskådande af en from folkhop, efter att ha blifvit mördad af några bland de kristna i hans stift. På en mindre bädd vid sidan voro åtskilliga insignier af hans embete lagda. Kransar af naturliga blommor och immorteller voro lagda på bäddarne. Hopen tycktes uteslutande sammansatt af personer ur den lägre bourgeoisien, qvinnorna voro svartklädda, och både män och qvinnor syntes sorgsna och högtidligt stämda af ett skådespel, till hvilket måhända ett stort antal först lockats af ren nyfikenhet. Jag besökte äfven ruinerna af hr Thiers hus, Källrarne äro ej skadade, och den värderika samlingen af objets en verlu som han älskade så högt är bibehållen i godt skick. Det är sannolikt att återuppbyggandet af det nya huset, hvartill penningar redan voterats, skall omedelbarligen taga sin början. Vericq, den löjtnant, som vid erkebiskopens afrättning kommenderade exekutionssoldaterna, blef sjelf i Måndags skjuten inom fängelset La Roquette.