Göteborgsposten – 9 juni 1871, sida 2

sig gaf ökadt stöd åt den tanken att något ovanligt föregick. Hvarken Raby eller Amboyne kommo tillbaka ner, och mr Beresford anmärkte helt högt att brudens rum liknade lejonkulan i fabeln: Yestigia nulla retrorsum. Slutligon blef situationen odräglig för Coventry. Han reste sig upp i förtviflan och sade med ett spöklikt försök till småleende, att han i alla fall sjelf ville se faran i ansigtet eftersom vagnen nu var packad och mrs Coventry och han hade en lång resa för sig. — Jag skall genast vara tillbaka, tillade han. Så snart han kommit ut ur rummet höll han i hviskande ton en rådplägning med Lally, samlade derefter allt sitt mod och gick uppför trapporna i fast beslut att följa Lallys råd och blidka Gracees vänner, om han kunde men ifall detta misslyckades att göra sina lagliga anspråk gällande. Hvad hade under tiden tilldragit sig i Graces rum? Raby fann Grace Carden med hufvudet hvilande mot toilettebordet, håret upplöst och fladdrande omkring halsen. Golfvet var beströdt med perlor och sönderbrutna smycken samt fragmenten af brudslöjan. På bordet låg Henry Littles bref. Jael tog det utan att yttra ett ord och gaf det åt Raby. Han tog det och började med ett utrop af förvåning att genomläsa detsamma, Han hade ej alldeles hunnit sluta det då doktor Amboyne klappade på dörren, hvilken Jael öppnade åt honom. Den nedinfade gesfalfen med det nplästa håret och