Göteborgsposten – 9 juni 1871, sida 1

veckor skulle passera utan ett ord från er. De öfriga skrefvos från åtskilliga städer; jag berättade er i dem att jag förvärfrat förmögenhet åt oss och skulle snart vara hemma. Oh! jag kan ej skrifva om sådana småsaker nu. Måtte jag finna er vid lif; det är allt hvad jag begär. Jag vet att jag skall finoa er trogen mot mig om ni är vid lif. Kanhända det skulle ha varit bättre om ej mitt hjerta varit så helt och hållet uppfyldt af er. Gud bar pröfvat mig hårdt i vissa saker, men han har välsignat mig med trofasta vänner. Det var otacksamt af mig att ej skrifva till sådana trofasta vänner som doktor Amboyne och Jael Dence. Men då jag tänkte på England, tänkte jag alltid på er ensam. Med denna post skrifver jag till doktor Amboyne, mr Bolt, mr Bayne och Jael Dence. Detta skall säkert gäcka den fiende som uppsnappat alla mina bref till er och som skall uppsnappa äfven detta, förmodar jag. Jag säger ingenting vidare, min älskade. Hvad skulle det tjena till? Ni skall kanhända aldrig få se detta bref och ni vet mer än jag kan säga, ty ni vet huru jeg älskar er, och detta är mycket mer än jag kan sitta på papperet. Jag afgår till England om fyra dagar. Himlen hjelpe mig igenom denna tid. Er trogne Henry Little,